tuesday walk 29/3

På veckans tisdagspromenad upplevde jag något som påminde om chock. Ser ni den sista bilden? Längs den gatan har jag gått från spårvagnshållplatsen under hela min uppväxt, och nu hugger de ned träden ... Det ser så märkligt ut, och jag undrar varför. De kanske har blivit gamla och ruttna. Det känns otroligt banalt att fortfarande gå och tänka på det, men ändå kan jag inte sluta undra. Det är som en helt annan gata nu. Det är lätt att slå in på nostalgiska tankegångar när man väl har börjat.

På tal om det (vadå? Nostalgi kanske) är det jämnt två månader kvar av mina två år på Ljungskile den här veckan. Och de sista två månaderna blir inte så mycket gjort, det vet jag av erfarenhet - de flesta är iväg på sökningar och det är svårt att repa. Samtidigt som jag börjar känna att jag verkligen börjar komma någonstans i min sång - mest rent mentalt - och måste utnyttja den här tiden till max ... Och ingenting gör mig så stressad som tankar på att något tar slut, att om jag inte gör det nu så är det försent. Rent filosofiskt vägrar jag ju tro på det. Jag lever ju fortfarande, hur skulle det kunna vara för sent?

Teitur | Rough Around the Edges

johannes and me

Kolla vad jag hittade! Det är ju Johannes och jag, från när han var här i stan och hälsade på för några veckor sedan. Då var vi hemma hos hans föräldrar och åt middag och semlor och promenerade och pratade en massa strunt, som vi alltid gör. Det är det fina livet.

***

Look what I found! It's Johannes and me, from when he was in town a couple of weeks ago. We met at his parents', had dinner and semlor and took a walk and talked about everything and nothing, like we always do. It's the good life.

april weather

Som Linda påpekat är det ju aprilväder det heter, det här konstiga varannandagsvädret. Jag hade glömt det, eller kanske förträngt det. Jag trivs inte alls med det. Men vi passar på när vi kan förstås, och promenerar så fort vi hinner. Har knappt varit nere vid vattnet på hela vintern. Vad har vi gjort den här vintern egentligen, förra året var vi ju ute och promenerade stup i kvarten?

***

Like Linda said, it's called April weather, this strange mix of snow and sleet one day and sunshine and birdsong the next. I had forgotten and I have to say I don't enjoy it at all, I'd prefer winter any day to not knowing what it's going to be. But we try and spend as much time outdoors as possible on the pretty days.

tre indier

I förra veckan var viktor och jag på Tre Indier och åt middag. Jag är lite nervös när det gäller indisk mat eftersom den är så stark, och igår valde jag en rätt med bara en enda stark-plupp på menyn, men jag tyckte ändå att det var lite väl. :) (Klen!) Bortsett från det var det hur bra som helst. Jag kan nästan gå dit enbart för inredningen. Och världens trevligaste personal dessutom. Jag orkade förstås inte äta upp, det gör jag aldrig på restaurang, så han erbjöd oss en doggy bag. "Men ni har inte så mycket ris kvar ser jag". Så då fick vi mer ris, bara för att ta med oss hem med rörorna! Rart!

***

Last week Viktor and I went to Tre Indier for dinner. I'm a little nervous when it comes to Indian food since it's so spicy, and yesterday I chose one of the least spicy dishes they had, but I still thought it was a little too much. :) Apart from that it was great. I adore the decoration. And they have the nicest waiters too.

Nina Simone | Feeling Good

tuesday walk 22/3

Jag är inne i en veckovill period. Dagarna är så lika och olika varandra. Jag övar lika mycket på helgen som på vardagarna. Tar sovmorgon till åtta när det behövs och går annars upp sju. Det är skönt. Men märkligt. Veckan centreras kring tisdag och onsdag, då jag har schemalagda saker i stan - lektioner, körövningar - snarare än helgen, som jag förstått att andra siktar mot. Här är tisdagens promenad.

a confusing season

Den här årstiden förvirrar mig! I fredags eftermiddag såg det ut såhär på väg hem från skolan:


Och i lördags förmiddag såg det ut såhär på promenad i Botaniska och Änggården med Kristoffer:


Ska våren bestämma sig snart?

***

This season is confusing me; this photos were taken on Friday and Saturday respectively. Will spring ever make up its mind?

June Christy | How High the Moon

vanliga livet

Blandade Ljungskilebilder från de senaste veckorna. Jag ska strax åka ditupp och gosa med min pojkvän och imorgon ska jag skriva musik hela dagen - jag ligger efter med flera projekt. Det är fint att folk tycker om min musik och vill spela den = att jag ska skriva färdigt den, och också fint med inspiration, men jag får alltid fel inspiration. T.ex. när jag ska skriva på en bagatell för vibrafon och kontrabas verkar det plötsligt jätteintressant att börja på en sångcykel för sopran och marimba. Håhåjaja!

***

Mixed Ljungskile photos from the past couple of weeks. I'm going back up there to cuddle with my boyfriend soon and tomorrow I'm going to write music all day - I'm behind on several projects. It's nice that people like my music and want to play it = want me to finish it, and it's also nice with inspiration, but I always get the wrong inspiration. For exemple when I'm supposed to write on a bagatelle for vibrafone and double bass, it seems like a brilliant idea to start a new series of songs for soprano and marimba. Oh, well.

tuesday walk 15/3

De senaste två tisdagspromenaderna försvann, för först skulle jag inte åt det här hållet och veckan efter hade eleverna studiedag och ledigt. Men igår tog jag promenaden precis som jag tänkt. Det var en fin dag, visst var det?

Idag sitter jag på musikhögskolan och skriver musik. Jag hade glömt hur speciellt det är att sitta i datasalen här och spela och spela in och lyssna och ändra och greja. Jag gjorde det rätt ofta innan jag tog uppehåll, och nu är jag här igen. Med den stora skillnaden att jag nu har musiker att skriva för, musiker som vill ha min musik, tycker om den och tjatar på mig att den ska bli färdig. Det är en lyx som jag inte glömmer att vara tacksam för.

***

I missed two Tuesday walks, but yesterday's walk was a pretty one, don't you think? Today I'm in a computer lab att he academy of music, writing music for two of my favorite musicians. I'm so happy to have people who want to play my music, who ask for it and keep encouraging/ nagging me to finish already. It's a luxury I'm not forgetting to be thankful for.

smaller me

Kolla vad ett av mina blockflöjtsbarn hade gjort på fritids idag! Det är ju jag! Med blockflöjt i handen och notställ med riktiga noter på! Och jag har fått ett rum med färg överallt och stjärnor och hjärtan på väggarna. Alltså jag höll på att dö av blandad stolthet och ren skaparglädje när jag fick se den. Så himla fin!

***

Look what one of my recorder children has done! It's me! With the recorder and a music stand with real notes! And I have a room with colors everywhere and stars and hearts on the walls. I felt so proud, and was knocked over with her pure creativity when I saw that. So good!

a happy visit at the dentist

Anledningen bakom bristen på blogginlägg i veckan har varit det tråkiga vädret. För jag tycker inte om att blogga utan bilder och jag tycker inte om att fota när det är tråkigt väder. Glad har jag varit för det mesta i alla fall. Och i fredags var jag extra glad, inte bara för att det var blå himmel igen, utan mest tack vare en ortodontiassistent som jag träffade när jag var på Odontologen för att få min tandställning lagad (tack och lov behövde hon bara lägga på lite mer lim, så det var ingen allvarlig grej).

Hon gav mig komplimanger för min Bamse-tygkasse och mitt blåa hår och sa "vad härligt att det finns personer som du, så att man kan få bli glad trots att det har kommit mer slask!". Var inte det en fin sak att säga? Jag var glad hela dagen på grund av det.

***

The reason for my lack of posting this week has been the ugly weather. Because I don't like blogging without photos and I don't like photographing in wet, gray weather. I've been mostly happy anyways, and on Friday I was extra happy. Not just because of the blue sky, but mostly because of a really sweet and nice dentist I met when I went to Odontologen to have my braces mended (thankfully she only needed to put some more glue in so it wasn't a big deal).

She complimented my Bamse tote and my blue hair and said "it's so great that there are people like you, so that one can be happy even now with all the extra sleet!". Wasn't that a lovely thing to say? It made me happy the whole day.

Goo Goo Dolls | Dizzy

more blue

Precis som jag misstänkte föll färgen ur efter några veckor och det blev blågrått och ganska dassigt, som ni ser ovan. Det var ju en risk jag tog, så jag klagade inte, men (kanske just därför?) blev jag erbjuden att lägga i mer färg för halva priset. Ja tack! Det var förunderligt att ha lika fint blått hår som efter första gången, men utan att ha blekt så hiskeligt innan. Nu känns det ju som mitt vanliga riktiga hår direkt och inte som svinto.

Jag skämtar inte när jag säger att det här är något av det allra bästa jag gjort med mitt hår. Men det där blågrå gillade jag alls inte, så när det börjar falla ur igen nu om några veckor gör jag nog av med det. Ändå så himla värt det för den här tiden. Jag blir lycklig av att se mig i spegeln!

***

Just as I suspected the hair dye washed out after a few weeks and my hair turned gradually into a grayish light blue hue, pictured above. It was a risk I took, and I didn't complain, but when they offered me to dye it again for half of the price I said yes please. It was a amazing to have as lovely blue hair as last time, but without having to bleach it before. It feels like my own good hair right away instead of feeling like steel wool.

I'm not kidding when I say that this is one of the best things I've ever done with my hair. But I didn't like that blue-gray in between color, so when it starts to wash out again I'll just get rid of it. Still, so worth it for just this time. Looking in the mirror makes me so happy!

more fika

Värst vad jag fikar nu hela tiden! Men det är så skönt att vara i stan, att när jag väl är det passar jag på att umgås till tusen med alla jag saknat. Igår träffade jag min fina syssling och vän Solveig, på halvnya Le Pain Francais på Vasagatan. Slår klart den på Västra Hamngatan. Men jag vet inte om maten eller kaffet är bra, eftersom jag jämt går dit för att stilla min längtan efter pain au chocolat.

***

I have so many fikas these days! But it's so good to be in town, that when I am, I try to spend as much time as possible with people I've missed. Yesterday I met my lovely cousin and friend Solveig, at the quite new Le Pain Francais on Vasagatan. It beats the one on Västra Hamngatan. But I can't tell you if the food or coffee is any good, I go there to get my pain au chocolat.