tours del 6: sista dagen i frankrike

Vid det här laget på resan började jag verkligen bli trött på flockbeteende -som man ju alltid blir på resor av det här slaget - och tyckte att det var väldigt skönt att promenera själv bort till repetitionen. På vägen gick jag förbi en rosenträdgård. Efter repet gjorde jag något av det bästa på hela resan - gick själv till en crêpesrestaurang jag sett tidigare i veckan och åt himmelska crêpes. Och kände mig så himla fransk. Tänk att det fortfarande går att föra samtal på förståelig franska va! Och känslan av att gå på restaurang själv i ett främmande land och bara älska allt med det. Åh. <3

Sen tävlade vi i Grand Prix-klassen, som vi hade gått vidare till. Vi sjöng vackert, möjligen bättre än vi någonsin gjort, men det räckte inte fram till några vinster. Det gjorde ingenting för min del, som inte reste för att vinna utan för att jag tycker om att resa, men jag vet att det fanns de som uppfattade det som ett antiklimax. Personligen tyckte jag att det var ganska skönt att något tog ned oss på jorden - man kan ju inte fortsätta vinna alla tävlingar man deltar i för evigt.

Det här var för övrigt det sista av Frankrikebilderna, för dagen efter gick vi upp strax efter fyra för att hinna med bussen till flyget och då var jag inte på någe fotohumör resten av dagen. Men misströsta icke - snart kommer en flod av roadtripbilder istället. :)

***

Somewhere around this time during our trip I really started to get tired with constantly being in a large group of people - as always on trips like this - and just being able to walk to this day's rehearsal alone was a blessing. On the way I walked past a rose garden. After rehearsal I did one of the best things the whole trip - I went alone to a crêpes restaurant I had seen earlier in the week, and had heavenly crêpes. And I felt very French. Can you believe that I still can manage a conversation in understandable French? And the feeling of going to a restaurant by yourself in a foreign country and just love everything about it. <3

Then we competed in the Grand Prix competition. We sang beautifully, perhaps better than ever, but it wasn't enough for any prizes. I didn't mind, since I didn't travel to win but because I like to travek, but I know there were those who felt it differently. Personally I think that it was good that something finally brought us back to earth - you can't keep winning every choir competition forever.

This was the last of the France photos, because the day after this one we got up at about four in the morning to catch the bus to our flight and I wasn't really in a mood for shooting that day. But don't lose heart - soon there will be a hurricane of roadtrip photos instead. :)