aigert - serve

(Kolla myggan!)


När vi hade sovit 10½ timmar (!) gick vi upp till det här vackra vädret på den här vackra platsen.


Riskakor med chipssmak alltså. Ni fattar inte hur gott det är. Jag äter det aldrig hemma, men på fjället är det så sjukt himla gott. (Det heter inte "med chipssmak" utan typ gräddfil & lök men seriöst, vem tänker inte på chips?)


Här någonstans började jag misströsta. När det är mitt på eftermiddan och man är knallförkyld och bara har gått hälften av dagens nästan två mil, då är det lite tråkigt.


Men sen kom vi upp på ett berg igen och den här utsikten. Ja. Vi hade sega (för mig med förkylningen) höjdskillnader den här dagen och jag var trött som sagt, men vidderna, vidderna!


Fjällglad!


Kolla vem vi hittade! Daniel ville ha lite längre semester och kom upp två dagar före oss. Det var en ganska bisarr men fin upplevelse att träffa en god vän, som man inte rest dit med, på fjället, trots att vi visste att vi skulle mötas någon gång den här dagen (särskilt som man kanske möter 4-8 personer per dag över huvud taget). Han gick från stugan och mötte oss och bara det gjorde att man fick ny energi de sista två kilometrarna.


Vid niosnåret på kvällen var vi framme vid Servestugan och fick sova. Allting är som sagt bättre på fjället och sömn är kanske det som är allra mest bättre på fjället!

***

Because of my cold and the many hills and slopes during this day, I was rather tired and moody some bits. But the amazing view made up for it. And at the end of the day we met Daniel, who wanted a longer trip and got here two days before us. Even though had decided we were going to meet this day, it was a wonderful surprise to suddenly meet someone you know (especially in a place where you meet maybe 4-8 people per day).