Ni vet den där känslan när man tittar på sina bilder från en fest eller ett event. Den där "men ... det ser ju ut som att jag inte ens var med på den här festen ..." - eftersom man själv var den som höll i kameran hela tiden. Ni vet den känslan?
Den slapp jag på Blues Garden! För vi hade en fantastisk officiell fotograf!
Jag kan inte tänka mig någon som kunde passat bättre för uppgiften eller gjort ett mer strålande jobb än Joel Höglund. Här är några av hans bilder som jag själv fastnade på:
Välkomstprat! Jag har ingen aning om vad Mattias och jag gör på den här bilden, men vi verkar ha roligt. Antagligen bara helt vanlig Blues Garden-pepp som tar rent kroppsliga uttryck. :)
Sen sjöng jag! Jag hade skrivit en Blues Garden Blues som Mattias och jag framförde till lärarpresentationen och välkomstsnowballen (en snowball är när den som presenterar då och då ropar "snowball!" och då bryter man dansen och bjuder upp någon som inte dansar än, tills alla är uppe på dansgolvet, t.ex. efter en uppvisning).
Sen var det lördag natt och jag sjöng lite till. Kul kul!
På söndagen hade vi ett blues talk, där lärarna fick svara på frågor som deltagarna hade lämnat in under helgen. Just här försöker jag lite diskret flytta på en svamp. Det gick sådär. :)
Lyssnar på blues talk + försöker avkräva fotografen på hans utvärdering (jag var mycket noga med insamlingen av utvärderingar, och använde min värsta svengelska för att kunna tjata på folk att fylla i dem utan att de blev sura. Det funkade skitbra!).
Och så hade vi avslutningsprat och applåder och tack och ganska mycket kärlek fick vi.
Mys och gos och vila i soffan.
Tedans. Ser ni mig? Jag dansar med min vän Emil.
Sista bilden; Niclas masserar mina trötta axlar. Ja, hela jag är ganska trött vid det här laget, som synes. Och lycklig.
Subscribe to:
Post Comments
(
Atom
)
No comments :
Post a Comment