Sista kvällen på Espanish Blues Festival (här är del 1 och del 2 från resan) började med pizzaslicear från ett hål i väggen. Sa någon tryffelpizza? ALLT MED TRYFFEL I MIN MAGE GENAST.
Omnomnom!
Ett himla fint gäng.
Och sedan var vi framme vid kvällens venue, en vacker teaterlokal, och slog oss ned framför scenen och väntade (olika människor fördrev tiden med olika saker :)). Det var nämligen dags för cabaret!
Och inte vilken cabaret som helst, utan en helt fantastisk bluescabaret. (Det var ett så bra koncept: istället för att avbryta danskvällarna stup i kvarten för olika showcase, fick vi sitta bekvämt på stolar och njuta av uppträdandena, som ägde rum på en upphöjd scen så att alla såg bra utan att behöva försöka kila sig in mellan folk för att kunna se. Verkligen något för andra dansläger att ta efter.) Det var soloblues och partnered blues (och en trio), afrikansk dans och hiphop, smäktande romantisk dans och rå, kantig dans, gammal blues och modern blues. Här är några bilder:
Den här cabareten var så mycket av allt det som blues kan vara (framfört av några av världens bästa bluesdansare), och jag njöt så in i bänken.
Och sedan dansade vi.
Och organisatörerna Vicci, Alba, Gas och Adamo avslutningspratade.
Hej!
På tunnelbaneperrongen klockan halv sju på morgonen dansade vi också.
Och på tåget dansade vi också (men det var svårare att fånga på bild).
Och på flygplatsen dagen efter, efter någon timmas sömn, dansade vi också.
All in all; en magisk och underbar helg. Jag hade så roligt, lärde mig så mycket och kände mig som en fantastisk dansare och sångerska. Igen, igen, igen, kan det vara nästa år snart så att jag får åka dit igen?
Subscribe to:
Post Comments
(
Atom
)
No comments :
Post a Comment