blunda mot solen, allting är guld

I onsdags hade jag en halvdag höstlov. Det vill säga, det var förstås höstlov från skolorna hela veckan, men för mig blev det bara en halvdag; måndag och tisdag var det personaldagar på två av mina lärarjobb, och onsdag kväll och hela torsdag repade jag med Amanda, och i torsdags kväll hade vi föreställning (mer om det senare).

Så eftersom jag bara hade denna enda oplanerade halvdag, såg jag till att göra det mesta av den: Jag tog en promenad i min älskade stad, gjorde några ärenden, svängde förbi Operan och köpte en present till min älskade, satt en lång stund på Berzelii Choklad med mitt eftermiddagsfika, och stannade en lång stund i Kungsparken och fotade allt guld.















Det är förunderligt att umgås med sig själv en eftermiddag när hösten är frisk och ljus som den varit på senare. Jag har så mycket lyx i mitt liv och är välsignad med förmågan att lätt se och känna guldet.

helgen v. 43

Förra helgen började med att Jens och jag promenerade iväg för att införskaffa pizza. Jag hade nämligen hört talas om att man kan få tag på vegetarisk capricciosa i Malmö. Det kunde man, och det var huuuur gott som helst. (Jag har ju inte svårt för köttsmak eller köttkonsistens så länge det bara inte är kött, och jag har saknat capricciosa.) Vilken lycka! Måste se om jag kan hitta liknande här på hemmaplan.


Morgonen efter gick Jens upp tidigt för att gå och skriva högskoleprovet. Själv somnade jag om utan problem och tillbringade resten av förmiddagen på platsen som förevisas ovan.


Frampå eftermiddagen travade jag iväg inåt Malmö, för jag var bjuden på födelsedagskalas! Camilla hade fyllt år och bjöd på fantastiska veganska tårtor och himla trevligt och vettigt sällskap.








Ja, ni ser ju själva hur trevligt det var. Saft med sugrör! Då är det kalas på riktigt. (Tårtorna var för övrigt lika goda som de var vackra. Jag tog om kanske fem gånger eller sju.).

Och sedan fotade jag inget mer den dagen, för på kvällen gick jag hem och sa grattis till min käraste som fick ett uppskattningsvis strålande resultat på högskoleprovet, och sedan lade vi oss och tittade på Back to the Future.


Sedan blev det söndagsmorgon och sol på balkongen.

en söndag på hösten

Söndagar alltså. Kanske min bästa dag. I alla fall på hösten. Söndagar på hösten. Det är nog det bästa.

Här är en:


Dagen efter mitt våffelkalas vaknade jag till denna pakethög. :) (Kan inte förstå varför inte alla människor sparar på presenterna till efteråt? Man måste ju få dra ut på firandet lite tycker jag, och under själva kalaset är ju ändå allt så roligt hela tiden.) För övrigt, ser ni min nya jordgubbsmössa?! (Just det paketet öppnade jag i morse.) Min förra försvann i vintras och jag blev ganska ledsen över det eftersom de är svåra att hitta i vuxenstorlek. Vad gör min bästis då? Jamen han tar och stickar en ny. Alltså! <3


Efter frukost tog jag med mig denna den vackraste av män ut på promenad.


Vi svängde in på blomsteraffären för att skaffa färg till en affisch jag håller på med. (Kände mig som Elsa Billgren! Hon håller ju alltid på och köper blommor till olika jobb.)


Sedan gick vi hem längs Vasagatan. Hösten i Vasastan <3 <3


Eftermiddagsfikat var redan kirrat i form av presenter från mina vänner.


Sedan begav jag mig ut igen. Alltså kollaaaaa!


Jag hamnade på Guldheden, för det var ju dansdags.


Nämligen denna månads Balboa Boost.


Denna extremt söta kvinna var också med.


Och efter ett dag när jag hade dansat av mig promenerade jag hem igen, för vi skulle ha Blues Garden-möte i mitt kök (vilket jag glömde fota).


(Ja, om ni hade missat det så är den här nu: tiden för höstliga detaljer i närbild. Aaaah jag älskart så mycket att jag nästan spricker.)

En Vogue | Free Your Mind

våffelkalaset 2015

Ja, jag vet att jag upprepar mig varje år men satan i gatan vad fint det är att leva det här extremt lyxiga sociala livet som bara är helt smockfullt med grymma, roliga, vettiga personer. Ska aldrig sluta fira mina födelsedagar, nej aldrig.



Våffelbuffén fulländades i år av Goldbären och av lakritsgrädde (som jag kom på precis när kalaset skulle börja att jag ville ha, så jag bara hällde i någon matsked lakritspulver i hälften av grädden. Det var en strålande idé, måste jag säga). Men förstås kan lakritsgrädde, hur fantastisk den än är, aldrig ersätta glass på våfflor - endast komplettera glassen. :)

Det fanns en mängd olika varianter på våfflor:




Det fanns tjusiga vänner:











Det fanns en pojkvän åt mig:



(SNYGG!)

Det blev quiz:






Mattias tänkarmin:


Gabriellas tänkarmin:


Carolinas tänkarmin:


Lisas tänkarmin:


:)

Det blev fotobomb:


Och det blev bluesdans:


Så ja, ni ser ju; jag saknar ingenting.