MÅNDAG Fem vardagar i rad skulle jag fota någonting varje dag, tänkte jag. För jag har märkt att det har blivit mycket helger här i bloggen på senare och inte så mycket av de andra dagarna. Kalas och utflykter blir det ju på mina helger, och det har visst varit mer inspirerande rent fotomässigt än det där jobbandet med sångelever och körer och allt vad det är. Framför allt är det ju så att just för att min vardag är full med elever, kan jag inte fota den. Även sångerskejobbet bloggar jag sällan - bluesbandet är en sak, begravningssång en helt annan ... Men vardag är ju inte bara jobb, och därför gav jag mig den på att fota fem dagar i rad - fota de där mellanrummen mellan sömnen och jobbet, ett ögonblick eller två om dagen. På måndagen blev det två bitar av min morgonpromenad.
TISDAG Efter jobbet på tisdagen blev det eftermiddagshäng med Markus i form av promenad, glass (passionsfruktssorbeten! En gammal favorit) och ganska mycket bröllopsprat. :)
ONSDAG Skymningspromenaden från jobbet ute på Hönö, och hur himla gött det är att komma fram till färjeläget och kliva på 290, som åker direkt på färjan och sedan hela vägen in till stan, istället för att åka färja och sedan buss var för sig. Mörkret och stillheten här på övervåningen är min bästa vardagslyx. Fint väder istället för ösregn och ruschel på den tjugo minuter långa promenaden från jobbet till färjan är min näst bästa vardagslyx.
TORSDAG Kattgos! Kattens människa var skapligt trött och rar. :)
FREDAG Hade allmän fixar- och göra ärenden-dag och svängde förbi musikhögskolan för att sent omsider tömma mitt skåp och lämna in nycklar och passerkort. (Det är ju två år sedan jag slutade mitt program, men jag läste lösa kurser fram till i somras, så det är inte riktigt så sent omsider som kan tyckas, ändå.) Tänk så många år jag har tillbringat där. Tänk att jag under de åren var där varje dag. Tänk hur stor del av mitt liv denna byggnad inrymmer, så mycket skratt och hysterisk gråt, så många samtal, lärdomar, fester. Så mycket utveckling. Misslyckanden och triumfer. Det är något att vara tacksam åt, det. Det känns ofantligt länge sedan.
När jag kom hem från alla ärenden senare samma dag blev jag sugen på att fräscha upp min kyl lite och gjorde två kylskåpsmagneter. Vi hade likadana i kollektivet (fast med andra citat), men de var Johans, så de bor på hans och Sandras kylskåp nu. Jag hade tejpat upp kort på kylen förut, i ett ganska stelt rutnät, så det här känns lite mer organiskt och föränderligt. Fint fint.
Michael Daugherty | Reflections On the Mississippi for Tuba and Orchestra: I. Mist
No comments :
Post a Comment