Hotellfrukost alltså! Min frukost, med scrambled eggs och pains au chocolat och ost bland annat, blev alldeles för gulful och svårfotad. Jens mer brödbaserade variant såg ut som ovan.
Här sitter mamma och pappa med tidning och stickning i lobbyn innan det var dags för dem att gå till tåget.
Men Jens och jag hade bokat senare tåg för att få dra ut på helgen lite, så när vi hade sagt hejdå till mina föräldrar gav vi oss ut på promenad.
I Gamla Stan hittade vi sådana här militärpersoner, varav en hade en trumma. Jag blev nyfiken på en mängd saker, till exempel: spelar slagverkaren en melodi särskilt för trumma eller improviserar hen vad som helst så länge hen håller marschtakten?
Överraskande nog blev vi precis då upphunna av Johan! Och det var ju en extrem flax, eftersom att gå och spela på den där trumman råkar vara hans jobb (fast de är flera som delar på det, så idag var han ledig).
Jag fick svar på alla mina frågor. (Bland annat: man får nog improvisera en rimlig marsch, men just den slagverkaren spelade sin stämma ur ett speciellt stycke.)
Och efteråt fick vi sällskap genom Gamla Stan.
Vid Slussen åkte Jens till Reimersholme för att hänga med sin familj. Johan och jag, som inte setts på flera månader, passade på att ta en fika på Chokladfabriken. Mycket värt.
Frampå eftermiddagen gick jag sedan västerut tvärs över hela söder.
Och en timme senare fann jag mig här på bron till Reimersholme, för det var dags för söndagsmiddag med Jens familj innan vi klev på varsitt tåg hemåt. (Tyvärr varsitt tåg. Hade så gärna velat att det hade varit samma tåg till samma hem.)
No comments :
Post a Comment