crêpes och ars veritas på medeltidsveckan

Fredagen på medeltidsveckan började med frukost på kondis - mycket bra för humöret.


Jag har aldrig smakat ett sånt här, men jag tänker mig att det är ungefär 5% så gott som det ser ut.


På fredagen fotade jag annars knappt alls, för då var jag matt på alla intryck (och trött av allt satans tältjox, och på natten blev det mer av den varan eftersom granntältet (som var byggt med stora stockar som träram) hade lyfts av vinden, blåst över vårt tält, ryckt sönder en av våra tältlinor och landat i trädet bakom! Och på grund av den trasiga tältlinan - och att fredagsnatten enligt väderprognosen skulle bli den värsta - fick vi hålla på och greja med tältet igen. Till slut var vi helt utmattade och jag sa "men vad gör vi nu?" (eftersom vi förstod att det skulle regna in, men det var svårt att förutspå exakt var, på grund av blåsten) och David svarade: "vi lägger oss och somnar" och så gjorde vi det. Och det gick ju också. Jag hade ordentligt med kläder tack och lov, så jag frös inte, och tunga filtar som skyddade mot regnet som skvätte in).



Men en bra sak som hände på fredagen var att vi gick till ett crêperie och åt goda crêpes och drack god cider (fast egentligen ska ju torr cider till crêpes serveras i låga, runda skålar eller koppar = jag genomskådar deras "franska ambitioner" ögonblickligen).


Sen var det lördag och det var en piggare dag!



Lisa och jag gick på blockflöjtskonsert med Trio Euterpe i Domkyrkan. Mycket elegant!



Eton Mess till mellanmål på Black Sheep Arms (och ännu en ruin bredvid det).




Sen lyckades vi till slut med att ta Gruppbilden! (Fotad av Jonas.)
Alltså dessa människor. Jag känner så mycket kärlek!


Medeltiden klär mig!


På kvällen var jag på konsert med de stiliga gossarna och vännerna i Ars Veritas. Jag känner dem alla sedan musikhögskolan, och eftersom de enbart pysslar med medeltida musik var jag ju tvungen att trotsa ösregnet och gå och lyssna på dem såhär i deras rätta element.



Konserten hölls - tro det eller ej - i en stämningsfull ruin.



Sedan mötte jag upp de andra på Klosterlängan.


Och då såg jag ut på detta vis i Jonas kamera.

Det var det allra sista! För dagen efter åkte vi hem. Summan av kardemumman är nog att jag såhär en månad senare fortfarande inte riktigt smält allt - det är en grann blandning av färger, musik, elak blåst, kurande under mantlar, krånglande tält, raukar, marknadsstång, vackra kläder och goda vänskaper. En riktig upplevelse, alltså.

Katten Skogmans Orkester | Åtta dagar per år