medeltidsonsdag i nordergravar

Onsdag på Medeltidsveckan! Kvart i sex morgonen när jag går upp för att kissa ser lägret ut såhär.


En drös med timmar senare har Johanna och jag hunnit sitta vårt tilldelade pass i vakten och kollat folks armband och är tillbaka i tältet för förmiddagsfika.


Alltså, jag har ju inte skrivit så mycket om alla tält-issues vi hade. För jag orkar inte ens tänka på det. Men på den här bilden kan man se hur det blev när vi på grund av blåsten blev tvungen att fälla mittpinnen och göra ett kortare tält - det blev inga väggar kvar, bara en halvmeter hög öppning rakt ut. Vindsäkert - men inte så regnsäkert ...


Folks vackra dräkter ...!


Ytterligare smygfotat i lägret.


Frampå dagen begav vi oss ned mot Nordergravar. Tydligen är det någon sorts tradition att man ska sitta där och picknicka hela dagen och på så vis paxa en plats med sin filt inför kvällens föreställning. Inte mig emot, jag gillar att sitta på filtar med picknick.



Den här riddaren!


Vi turades om att gå bort till marknaden och köpa mat och/ eller sträcka på benen. För mig med det en crêpe med getost och honung ...


... och en kort promenad på marknaden i största allmänhet.



Sedan tillbringade vi eftermiddagen med att spela spel på vår filt.



Runt omkring oss blev det trängre och trängre.


Medeltiden klär mig!



Sedan gick Johanna och jag tillbaka till tältlägret för att rusta oss bättre inför kvällskylan och hämta extra mantlar och sådant.


Såhär fullt var det i Nordergraver vid åttatiden.


Vi träffade Leander! ... och Lisa. : )


Sen kom Jonas med pizzorna!!! Omnomnom, vi var hungriga vid det här laget.


Mysa under filt/ mantel är en annan sak med Medeltidsveckan som passar mig utmärkt.


Vi hade köpt typ sju hekto godis. Det satt fint.


Sedan var det plötsligt mörkt och dags för eldshow med Trix. (Trix är en gycklargrupp som är någon form av medeltidsveckasuperkändisar, som jag förstod det.) Det började (även det traditionsenligt, visst) med att alla slog av sina blixtar på en gång, så att man har avblixtrat sig eftersom man inte får fota med blixt under föreställningen. Det var väldigt fint.


Tyvärr blev det något av ett antiklimax när föreställningen väl började. Vi hade råkat hamna precis rakt i en grop och såg allt som hände i markhöjd jätte, jättedåligt. Och det kändes ju himla trist efter en hel dag av att (misslyckas med att) paxa en bra plats. Men jag är ändå glad att vi försökte. Och på bilden har jag lyckats med att fota det som var föreställningens höjdpunkt för mig; en fantastisk artist som klättrade på (och slängde sig ned för och svävade runt) den här pålen. Det var helt breathtaking, så där så att jag satt och flämtade och fnittrade i magen.