halloween sugar push

I'm not sure I need any words to describe the halloween party I went to last Saturday. I'll just leave these here for you to see for yourselves. :)


















Trying to dance balboa in this outfit? Not easy. :)



And last, but certainly not least, the hosts! Thank you for a brilliant party, Kyle and Stina.

i sina lysande kläder

Morgonpromenaderna på senare har varit fantastiska.
I lördags hade jag en sådan där morgonpromenad. En sådan där "jag måste nog vara ute i två timmar och ta hundra foton av höstlöv i kort skärpedjup". En sådan här:














Man bara: Men lägg av hösten. Sluta skryt. Sluta visa upp dig sådär, fåfängt, uppblåst. Och sedan: Men varför det? Varför skulle inte hösten få skina? Varför skulle inte vem som helst som tycker om att klä upp sig, få göra det? På med de finaste färgerna, de mest lysande kläderna. Paradera kokett längs gatorna, björkar och vänner; gör det.

Kygo | Kids In Love

fredag på lekplats och bibliotek

I fredags fotade jag hela dagen! Min chef, som är en mycket mycket bra chef och känner mig väl (alltså jag själv), hade bestämt att jag bara skulle göra trevliga, goda, energipåfyllande saker hela dagen. Nämligen detta:



Började dagen på lekplats med Markus och Sixten, en av världens roligaste ungar.


Frampå dagen åkte jag in till stan och klippte mig, hurra! Man ser inte riktigt här hur snygg jag blev. Kommer senare.


Sedan gick jag till biblioteket, detta palats av frihet och trygghet.


Jag råkade bli kvar i två timmar. Jag kan inte förklara lugnet jag sjunker in i på bibliotek. Det är bara en sådan fullständig hemkänsla. (Ja. Jag är medveten om att det är ett privilegium att allt detta är en sådan självklarhet för mig: Läsning. Språk. Ord. Det är svårt för mig att relatera till att inte bibliotek är en trygghet för alla, eftersom jag inte själv kan minnas att jag någonsin lärt mig läsa: att jag bara minns att jag älskar böcker, alltid har gjort det. Jag kan bara säga att jag önskar att bibliotek hade varit samma ro och frihet för alla, som det är för mig.)


Och detta är vad jag kom hem med, så himla goa grejer (kommer inte hinna läsa ut alla inom låneperioden, men jag tycker om att ha att välja mellan).


Sedan promenerade jag ned på stan ...


... för att äta Open New Doors avokadomacka till lunch.


Sedan gjorde jag lite ärenden som jag skjutit upp eftersom jag inte gillar att köpa grejer och helst inte gör det förrän alla mina prylar, lakan och kläder fallit i bitar, till min mammas förtret ... Men sedan tog jag en vända i Trädgårdsföreningen, bara för att jag ville, för att det är så fint. Jag menar kolla bara:





På kvällen var det jag + soffan + filtar + popcorn + Miyazaki. En rätt så perfekt kväll till avslut på den här dagen alltså.

Kristian Kristensen | Lyset

vänner & höstfärger

Dagarna efter våffelkalaset kan det finnas smet i kylen. Då blir det våfflor till frukost med.

I förra veckan var det så mycket höstfärger. Och jag träffade mina vänner. Här är tisdagen och torsdagen:


På tisdagen åt jag frukostbuffé med Lisa och Johanna och Lisa matchade sin tekanna.


När vi hade ätit frukost i några timmar blev det ju lunchdags, så då gick vi till Saluhallen och åt soppa.


Och sedan kunde vi lika gärna köpa lite chokladpraliner, ju.



Blev tvungen att fota dem när vi gick därifrån, för att ljuset var så ätbart, så delikat, och de här vännerna så oerhört fina.


Sedan var det torsdag och jag fikade och promenerade med Åse.


Hon var inte på humör att bli fotad, så det blev bara bilder från sidan, och ändå lyckas hon med att se urtjusig ut.



Trädgårdsföreningen visade sig från sin allra vackraste sida.


Och jag var alldeles höstig och alldeles glad.


Frampå kvällningen svängde jag förbi Johannes, som är här och hälsar på med hela sin familj. Vad skönt det är att somligt aldrig förändras: Kom förbi när du vill, säger han, precis som när vi gick på gymnasiet. Och jag går in i vardagsrummet och kramar om hans föräldrar, som är glada att se mig, och ser ut som att det är det naturligaste i världen att jag dyker upp här en torsdagkväll vid niotiden - det är nog det, det naturligaste i världen.


Och sedan sitter vi vid köksbordet och pratar till midnatt. Trots att de här söta, trötta småbarnsföräldrarna får alldeles för lite sömn som det är. Det är kärlek det.

James Arthur | Can I Be Him