I september hade jag en helg då jag såg ut såhär, då jag kände mig mild och lugn och tillfreds med allt.
Lu lämnade huset och åkte hem till Australien - bu! Vi hann bara bo tillsammans i en månad, synd!
Jag hade ett mycket litet inflyttningskalas med glass och blues:
Och allmänt mys. :)
En söndag hängde jag på Forum för att träna lite och blev kvar i soffan på loftet för att hänga med dessa två fina.
Michael var och hälsade på en helg; det var så himla fint och lyxigt.
En kväll kom jag hem till uppdukad kvällsmat, och kunde bara slå mig ned vid detta strålande bröd!
En annan kväll hade jag den här lilla skruttan gömd under ett täcke i min soffa. Så kan det vara ibland, att folk behöver komma över och sitta i min soffa. Det får de.
Cats & Dinosaurs spelade på Bokmassan (för oss som bojkottade Bokmässan i år).
Och sist men inte minst hade vi kväll hemma hos Carro. Vi käkade pizza (vi hade tänkt laga något först men så stod vi i affären och bara "ääähhh ... orkarnte") och glass och det dracks öl (fast inte av mig som ni vet) och det var bäst, helt enkelt.
Att på regelbunden basis få ha rimliga, stöttande, peppande, kloka, livsbejakande feminister omkring sig! Hur någon kan klara sig utan förstår jag ej.
Överlag känner jag mig bara så bubblande tacksam över att september var så fint. Jag fick vara så jäkla lycklig och så trygg helt enkelt och det hände så mycket skojigt, från början till slut. Hurra! Hösten vinner alltid.
Sam Smith | How Will I Know?
No comments :
Post a Comment