Idag är jag så himla ledsen och besviken på allt att det bara MÅSTE vara mens på gång imorgon. För om det här är PMS så löser det sig av sig självt och då måste jag bara härda ut den här dagen. Men om det här är verkligt*, så måste jag flytta ifrån Liam, sluta dansa för gott, skaffa helt nya intressen, ja helt enkelt göra om hela mitt liv helt och hållet för att allt är sämst och ingenting härligt eller hoppfullt kommer hända mer - nu är allt det roliga slut. Så låt oss HOPPAS att jag får mens imorgon. Samt: I nästa liv kan jag väl få regelbunden mens i alla fall? Tänk att veta i förväg? Vilken jävla lyx.
*Jag skrev "verkligt" helt spontant och insåg sedan att det betyder: Att jag ser det som att den hormonella påverkan jag kan få innan mens liksom inte har med mitt riktiga jag att göra. Den är något som bara händer mig och som jag rider ut. Sorgen och smärtan känns helt tagen ur luften. Samtidigt känns den helt verklig, på det viset att just nu idag kan jag verkligen inte avgöra om det är PMS eller ej. Det kan mycket väl vara så att ingenting någonsin kommer bli bra igen.
I ALLA FALL. Jag hade tänkt göra någon sorts uppdatering med vad som hänt sen sist. Jag ser ju på bilderna att det har hänt roliga saker. Fast de känns väldigt avlägsna nu. Men de här sakerna hände i alla fall:
Det var skitfint ute hela oktober, det här trädet till exempel står mittemot vår dörr och har tappat alla löv nu, men jag njöt i flera veckor.
Jag eftermiddagsfikade med den här godbiten som alltid gör mig lugn och alltid har ett tryggt perspektiv på mina problem som jag inte hade tänkt på, fattar inte hur han gör, men han är bäst.
Sedan fyllde jag år! Det var en alldeles vanlig onsdag med jobb och sånt, men jag tog med mig min älskling till Steinbrenner för tårtfrukost som jag brukar. Tradition är ju tradition och nu när vi har det ett kvarter bort hade det väl varit skam att inte passa på.
35, va! Snart helt gråhårig och bättre än nånsin.
Och den här!
En torsdag var jag hemma hos Lisa på "pysselkväll" med David och Emelie - fast pysslet är ju bara en förevändning för att ses, och den här kvällen pysslade vi inte alls. Jag bläddrade i Lisas lyxiga engelska julmagasin och vi pratade om livet, men Lisa själv glömde jag visst fota.
Och sedan när jag kom hem såg min gata ut såhär och hjärtat svällde lite för att det är så vackert i Göteborg på hösten, och för att jag får vara hemma nu. Inte lika hemma som Vasastan var, men inte långt ifrån. :)
Förra helgen höll Liam och jag blueskurs - koreografi för avancerade dansare. Det var så kul! Så kul att koreografera för första gången på länge (i alla fall när vi väl kom igång - det var ju ändå svårt att tvinga sig upp ur soffan och få det gjort) och så kul att lära ut koreografin till dansare som är så intresserade och tycker att det är roligt. Jag fotade förstås inget medan jag undervisade, men här är fina Elin på väg ut från Forum i alla fall. :)
På tal om Vasastan var vi ett litet gäng från kursen som tog vi ned till stan och fikade på Le Pain efter söndagens kurspass. Så himla fint att prata blues och hänga och känna sig nöjda med helgens arbete!
the 1975 | Frail State of Mind
No comments :
Post a Comment