i studion


Jag var i Småland på äventyr mellan onsdag och lördag i förra veckan. Spogardh och Joel och jag fick ett mingelgig på en konferens i Växjö, och möjlighet att spela in två dagar i Joels vänners studio, så vi bestämde oss för att ta en liten roadtrip, bo hos Joels föräldrar och ha det allmänt gött.


Här inne ligger studion! Lite galet.


Det här är vår grymma ljudtekniker, Veronica.


Mina bagateller och några andra låtar fick vi inspelade på två dagar. Det dröjer nog en stund innan vi och ni får höra resultatet. Spännande!

***

This is the studio where we recorded our songs and the brilliant sound engineer that helped us.

Coldplay | Shiver

unchangeable sometimes



Jag har varit på en roadtrip till Småland i några dagar (foton kommer snart, i mängder). När vi kom tillbaka till skolan i helgen var det plötsligt vår. Här är några av gårdagens bilder: frukost med William (det är nästan alltid vi som är först i matsalen, vid kvart över sju äter jag helst, för att få börja dagen i lugn och ro), övning, Richards melodidiktat, och promenad till Silverfallet med Johanna.

Ledsamt nog börjar skolan avfolkas. Nu när alla mina turnéer, konserter (särskilt Johannespassionen som varit lite av en klump i musikglädjen) och annat jag slitit - och tyvärr stressat - för är över, vill jag vara ännu mer på skolan. Jamma för att det är roligt, öva för att det är roligt, gå långpromenader, grilla, spela spel och lära känna alla de man missat under året. Men nu börjar lektionerna ta slut och många är trötta och åker hem i kortare eller längre perioder. Jag som haft mitt liv i Göteborg parallellt är inte trött på folkhögskolelivet på alls samma sätt. Och många har dessutom sökningar till andra folkhögskolor kvar; igår kväll fann jag mig nästan helt ensam på musiklinjen för att det är Fridhemssökningar den här veckan. Det kändes ledsamt, så jag åkte hem istället, har ju ändå blockflöjtselever och kör senare idag.

Det där med att lära känna de man missat under året är en annan sak som jag beklagar med folkhögskolelovet. I alla fall jag upplever att det blir grupperingar ganska fort på höstterminen - folk väljer tidigt vilka de ska bli bekanta med och vilka de ska bli goda vänner med, och det mönstret är svårt att bryta senare under året. Och eftersom jag har haft Viktor har folk knappt närmat sig mig på kvällarna när det kommer till att hitta på något, de tänker väl att jag konstant umgås med honom (vilket inte riktigt är fallet).

Så ja, jag känner att det finns många fina klasskamrater jag skulle ha velat lära känna bättre, men nu när folk börjar försvinna från skolan är det snart försent. Det känns så synd på så fina människor. Det är ju delvis min egen rädsla och avundsjuka som ligger bakom - den gamla vanliga "varför vill hon vara vän med honom men inte med mig?" - och hur trött jag än är på de där känslorna vet jag inte riktigt vad jag ska göra åt dem.

***

Thoughts on how this year at Ljungskile is already very soon coming to an end, and now that I have time to relax, play music just for fun, and get to know everyone for real, they are starting to spend less and less time at school. It makes me sad, they way everyone chose so fast who were going to be their friends, it seems unchangeable sometimes.

a lot less hair


Jag har så himla mycket hår.


Eller hade rättare sagt.


Klipp klipp sa det bara!

***

I have very thick hair. Or I should say, had. :)

Gregory & the Hawk | Ghost

sommarjobb!



Men jag har ju glömt att berätta en jätterolig grej! Jag har ju fått sommarjobb! Jag ska vara ledare på sommarläger för barn, i nästan sex veckor tror jag det blir. Det är det sommarjobbet jag allra helst ville ha och även om det säkert blir tröttsamt och jobbigt stundtals - det är ju vansinnigt intensivt att vara ledare, vet jag sedan tidigare - så tror jag att det kommer bli fantastiskt. Och dessutom får jag vara vid havet större delen av sommaren. Jag är så glad!

***

I've forgotten to tell you, I got a summer job last week! I'm going to work at summer camps for children for about six weeks. It's the job I wanted the most and even though I'm sure it will be tiring at times, I think it's going to be great. And I get to be by the sea for the most of the summer. I'm so happy!

Akron/Family | River

ocn en regnskog


Del 4 av överraskningsdagen! (Del 1, del 2, del 3.)


De har en regnskog på Universeum också!


Och en spexig avdelning om rymden! Rymden är ytterligare ett fint exempel på saker vi båda gillar, fast vi gillar det på olika sätt. Viktor är mer "aha, det funkar så" och jag är mer "ååh, ett oändligt mörker som kan titta in i med fina stjärnor överallt ... ååh" och så. Fast med lite krydda av det andra förhållningssättet, kan man säga. Så det funkar alldeles utmärkt.


Där fotade jag inte så mycket eftersom mitt minneskort började bli fullt (ehe), men här är i alla fall Viktor och jag i en värmekamera.


Sedan var det plötsligt kväll och Universeum stängde. Då gick vi och åt crêpes, som ju alltid är grymt gott.


Och sedan var vi på bio och såg Rango, eftersom en annan grej som vi båda gillar är animerade filmer som egentligen är gjorda för barn, fast för vuxna. Om ni fattar. Som Wall-E och Up till exempel. Rango var inte i den klassen, men det kunde ju inte jag veta.

Och det var den fina dagen. Världens bästa dag tyckte jag själv, och Viktor var sådär "ååååh"-ig som han är när han tycker att jag är underbar, så han var nog också nöjd. :)

***

Last part of the surprise day I gave to Viktor (Part 1, part 2, part 3.) They have a rainforest too at Universeum and a big exhibition about space, which is something both Viktor and I love. After Universeum closed, we went to eat crêpes. And then we went to see Rango, because another thing we both adore is animated movies. This one wasn't brilliant, but it was still nice.

And that was that. It was a great day I thought, and Viktor had that expression he has when he thinks I'm adorable, so he was probably happy too. :)


Ron Sexsmith | Hard Bargain

i akvariet


Del 3 av överraskningsdagen! Efter brunchen och Slottsskogen gick vi till Universeum. Viktor fattade inte att vi var på väg dit förrän vi nästan stod i farstun, jag hade mörkat ganska bra!

Det var så himla roligt där. Synd att det mest verkar vara barnfamiljer som går dit, alla borde göra det! En bra sak med mig och Viktor är att vi blir lika fascinerade av saker, fast på olika sätt, men ändå, att man kan gå och titta på saker och kolla upp saker och lära sig saker, gärna hur länge som helst.


En sak som jag till exempel blir fascinerad av är att jag fortfarande är så himla kär i Viktor. Alltså förälskad, alltså såhär, hur kan han vara så himla himla snygg?!. Det är säkert inget konstigt med det för er andra, men för mig är det en nyhet att man är så kär efter ett år, som om det var en månad eller en vecka rentav. Det har aldrig varit så, för mig, förut. Men nu är det fortfarande så att det susar till i magen när han till exempel ser ut som på bilden här. Och när han inte gör det.


Akvariet är nog det bästa med Universeum. Där satt vi en bra stund. De har strategiskt utplacerade bänkar som man kan kyssas på lite varstans. Åh vad coolt och vackert allting är!


Här står vi vid en liten bassäng i vilken man fick klappa rockor om man sträckte ned handen lite försiktigt när de simmade förbi. De kändes inte alls som man kan tro, utan väldigt mjuka, seniga och gosiga att ta på. Skojigt!


***

After our brunch and walk in Slottsskogen we went to Universeum. Their aquarium is pure magic.

Klabbes Bank | Det brinner inte längre

snyggt väder fick vi också


Fortsättning på överraskningsdagen! Efter brunchen promenerade vi några kvarter ...


... till Slottskogen, och klev iväg ända upp till djurgårdarna, där Viktor aldrig varit och jag inte varit på många år. I Slottskogen är man ju varje sommar förstås, men mest nere på gräsmattorna med picknick och kubb. Djurgårdarna uppe på kullen hör barndomens klassutflykter till. Och så den har fina dagen förstås.


Där finns det många olika skojiga djur.


Det var en så himla fin dag också. Jag hade beställt snyggt väder av min polare, Gud, och det fick vi!

***

After brunch we took a walk in Slottskogen. We went all the way up on the hill to look at all the animals that live there. I spend a lot of time in Slottskogen in the summers, of course, but I haven't been to see the animals since I was little, and Viktor has never been though we have talked about going for ages. The weather was so lovely, too!

Chet Baker | Solar