om bara någon timme

Idag är det fredag och om bara någon timme är min älskade här. Jag är i många processer och min psykolog påminner mig om att vara god och accepterande mot mig själv medan jag rotar. Jag mår ju så bra nu och just därför är det så klokt av mig att ta tillfället i akt och rota i gamla spöken; bli mer av den ödmjukhet och stolthet jag skulle vilja ha. Men det är ansträngande, det gör mig trött. Tack och lov för allt det fina, ja: allt är så fint mot mig just nu! Fina vänner, vackert väder, roliga rep och intressanta samtal.

Jag ringer mitt i veckan och gnäller på Viktor över något han glömt och han vet så väl att jag inte egentligen är sur. Han säger bara "jag önskar att jag kunde vara där just nu och hålla om dig". "Jag också, jag också önskar det" säger jag, och så vet vi att jag bara längtar, jag är inte sur. Om bara någon timme är min älskade här.

***

Today it's Friday and in only about an hour my love will be here. I'm working with a lot of old stuff right now and my therapist reminds me to be kind and accepting to myself while I'm digging. I'm so happy right now; that's why it's wise of me to take the opportunity to dig up some old ghosts, to try to find more of the compassion and pride that I would like to have. But it's hard work, it makes me tired. Thank God for all the beauty: beautiful friends and lovely weather, fun rehearsals and interesting conversations.

I call Viktor to whine about something he's forgotten and he knows so well that I'm not really angry. He just says "I wish I could be there to hold you right now". "Me too, I wish it too" I say, and we know that I'm just missing him, I'm not angry. In only about an hour my love will be here.

Svante Thuresson | Facit

våffelkalaset del II

Här kommer andra delen av våffelkalaset. Så mycket bilder alltså! Men jag blir ju lite knäpp när det är så mycket fint folk som jag tycker om runt omkring mig, jag bara måste försöka fota dem.


Kvällens raraste man och fru.


Ett tag hade vi inte stolar så det räckte. Men stora kuddar att sitta på har vi.


Åsen fick ta med sig resterna (det hade ändå gått åt förvänansvärt mycket) av den läskiga fluffen och var glad. :)

Tack alla som kom! Det var så himla fint att ha er här.

***

More birthday guests and waffles.

Etta James | I'd Rather Go Blind

födelsedagspromenaden

Mitt på födelsedagen gick vi ut i hösten och tog en god promenad i Botaniska. Det är så himla underbart att bara vara med Viktor och bara ... vara. Jag önskar mig inte så mycket mer ... men jag var glad åt pralinerna och de andra födelsedagspaketen också :)

***

On my birthday we went out into the autumn for a walk in Botaniska. It's so wonderful to just be with Viktor and just ... be. I don't wish for much more ... though I appreciated the chocolates and the other birthday presents too :)

Nitin Sawhney | Nadia

våffelkalaset del I

Få saker är så roliga som kalas tycker jag! Och då särskilt födelsedagskalas (utom kanske julkalas som är det allra bästa kalaset). Och allra roligast är det när jag fyller år! För jag älskar att fylla år. När man fyller år får man ha höstmysfödelsedagsvåffelkalas och så kommer alla ens finaste vänner.


Haha, vi hade köpt marshmallow fluff att ha på, det var ganska groteskt men lite roligt sådär!


Åse var DJ ihop med mig, så det blev en prima blandning av gammal jazz av svarta amerikanska tanter, ny jazz av unga svenska pojkar, svensk folkmusik och indiepop. Vi fungerar bäst ihop!


Ungefär det första som hände var att det ena våffeljärnet gick ohjälpligt sönder, så sedan fick vi köra med bara ett. Men det var nästan lika bra det, för om man måste vänta på nästa våffla och äta bara en halv i taget så får man rum med fler över längre tid!


Detta med våffelbuffén kan vara ett av mina bästa koncept någonsin. Vi hade: glass, vaniljvisp, hallonsylt, lemoncurd, banan, kiwi, chokladsås, nutella och marshmallow fluff. Det var lite crazy!


***

On Saturday I had my birthday party, this year with a waffle theme which was quite amazing, if I may say so myself. :)

Esbjörn Hazelius | Malåberg

vad det blir vet vi inte än

Jag bygger något märkligt i gestaltningskursen. Det är meditativt att bara sitta med det. Ståltråd. Och det blir nånting. En struktur. Men vad det är som det blir vet vi inte än ...

Terence Blanchard | Passionate Courage

den fabulösa eftermiddagen

Igår hade jag en helt fabulös eftermiddag ihop med Åse och Anna. Vårt primära mål var att hitta en klänning som jag ska ha på ett bröllop nästa helg, men vi hann också fika (förstås) och prata en massa strunt och viktigheter. Vi hittade ingen klänning (alla var för korta/ sliskiga/ fyrkantiga (vilket jag inte har något emot i vanliga fall, det mesta av mina vardagskläder är fyrkantiga, men jag vill ha något mindre vardagligt den här gången)/ små/ helt enkelt dåliga), så då var jag trött och lite ledsen. Men det var trots det en fabulös eftermiddag.

***

Yesterday i had a fabulous afternoon with Åse and Anna. Our primary goal was finding a dress for me for a wedding next weekend, but we also had a fika (of course) and talked a lot. We didn't find a dress (they were all to short/ tacky/ boxy (which I don't mind, most of my "everyday" clothes are boxy but I want something not so everyday-y this time)/ small, so I got a little tired and sad afterwards. But all in all it was a fabulous afternoon.

Oscar Peterson Trio | Georgia On My Mind

raka kanter

Man börjar upptäcka mönster - helt omedvetna - i sitt fotograferande efter ett tag. Till exempel har jag insett att jag fotar väldigt mycket byggnader i solsken mot blå himmel. Helst byggnader med raka kanter (men en och annan krusidullig slinker med också ibland) och lite balkonger och fönster och sånt. Alltså, när det ser ut som ovan så kan jag bara inte låta bli! Jag har haft några köriga dagar och då är det tur att man bor i en stad - världens bästa stad - med så mycket fina raka kanter, så att jag blir glad för en liten stund.

Undrar vad jag har mer för fotomönster. Har ni tänkt på några?

***

You start seeing patterns - totally unconscious ones - in your photography after a while. For exampel I realised I take lots of photos of buildings in bright sunlight against blue skies. Preferably buildings with sharp edges (although a few with scrolls and flourishes can be seen, too) and some balconies and windows and such. When it looks like above I just can't help myself! I've had some struggles these past few days, so I'm lucky to live in a city - the best city in the world - with so many sharp edges. They make me happy for a little while.

I wonder what other photographic patterns I have. Have you thought of any?

Keith Jarrett | the Köln Concert pt I