Världens bästa dag. Jag var så himla, himla lycklig. Skönhetssinnet fylls upp till brädden och rinner över. Luften luktar så gott. Livet luktar så gott.
Första halvan av dagen gick vi över den här helt otroliga fjällheden. Just den här vyn är utsikten från lunchpausen. Alltså ... Ja äsch, vad ska jag säga mer, ni ser ju.
På eftermiddagen tappade vi bort leden. Då fick vi klafsa i våtmarker ett tag. Det är rätt tröttsamt. Lite som ett Friskispass ungefär.
Sedan hittade vi leden! Då var jag såhär glad.
Jag tog många pauser. Jag har aldrig bråttom på fjället. Vill bara ligga här och vara.
Det var det där med skalan; nu är Johan och Sandra två långsmala prickar i mitten av bilden igen.
På kvällen var Johan nere och badade (han var den enda som var villig att trotsa myggen nere vid sjön). Själv kokade jag upp vatten, blandade ut det med kallt och stod naken utanför stugan och duschade, med en helt fantastisk utsikt, omöjlig att fånga på bild. Kanske en av mitt livs bästa duschar.
Ja. Det var sannerligen något märkligt med den här vandringen. Jag har nämligen inte särskilt god kondition. Annars när jag vandrar går jag på ren vilja eller på någon sorts skönhetsdriv - som Johan säger, jag får energi av att jag blir knäpp på hur himla vackert allting är runt omkring mig. Men det här året var det något annat. Jag hade ork. Jag hade reserver. Och det trots att jag bar tyngre än jag brukar och att turen var mer slitsam än andra jag gått. Först tänkte vi att det berodde på att jag bär tolv kilo mindre rent kroppsligt än annars. Men det stämmer inte, för för ett gäng år sedan, 2009 till exempel, vägde jag inte lika lite som nu men mycket mindre än till exempel förra året. Och då var jag ändå hur trött som helst.
Johan kläckte det till slut: Jag har tagit hand om mig den här våren. (Jag har varit tvungen.) Jag har vilat. Ätit och sovit. Blivit omhändertagen av vänner och familj. Av det får man ork. Ork som inte har gått att använda till att pressa mig att arbeta fort eller banka in saker i huvudet, men som tydligen gick alldeles utmärkt till att vandra i fjällen. Ja, jag säger då det. Jag har aldrig förut känt mig så stark.
Dagens soundtrack:
Air | Talkie Walkie
Joni Mitchell | Blue
No comments :
Post a Comment