nio julaftnar

Julaftnar! Jag älskar grejen. Jag har turen att få ha det tryggt och mysigt och ombonat på julafton. Precis så vill jag ha det. Det var fint att titta igenom alla de här bilderna, för att det är så många detaljer som återkommer år från år: Keramiklyktan med pepparkaksgubbarna som mamma gjorde för många år sedan och som jag alltid har tyckt är så fin, korgen med valnötter, chokladasken och min brors motvilliga grimaser. :)

God jul, hörni! Jag hoppas ni har en fin en.


2003 Fotade ju inte så mycket på den tiden som jag gör nu, så jag är glad att jag fick fångat en av mina mest typiska jultraditioner: GPs julrebus i skenet från julgransljusen, sent på julaftons natt. Precis som det ska.

2004-2006 Var fototrött och fotade inget på julaftnarna.



2007 Kolla mitt fina pepparkakshus! Jag gjorde ett pyttelitet eftersom det är svårt att göra stort, och satte ihop det enbart med glasyr eftersom det är joxigt att hålla på med smält socker (och så är glasyer mycket godare sen när man äter upp det). Glasyren fick huset att sjunka ihop en del, det ska erkännas, men gott var det! :) Dessutom inledde jag en tradition av att fota kristallkronan kring jul. Den blänker så fint.



2008 Johans och min julstrumpa hemma i kollektivet och soffbordet hemma hos mina föräldrar, med nötterna och ljusen och chokladen.




2009 Julgranen har främsta platsen i mina föräldrars vardagsrum. Här syns dessutom en annan julaftonstradition, att promenera bort till kyrkogården och tända ljus på mormors och morfars grav, och så har vi min bror också på ett hörn.




2010 Jag har ju temafärger på mina julklappar varje år; det här året var det visst silver, vitt och lilablått. Dessutom några av keramikdetaljerna jag nämnde, och den som kanske är min älsklingsjulbild alla kategorier. :)


2011 Året efter var det vitt, guld, svart och silver med detaljer i rött och turkost. Kanske mitt snyggaste år hittills!




Jag firade jul i Järna med Viktors familj. Det var ovant och därför märkligt, men trevligt såklart, och kär var jag ju (så avlägset nu).





2012 Snö på julafton! Jag var hjärtekrossad och fotade allt det ljusa vita mest för att leva på, för att tiden skulle gå. (Allt jag gjorde under de månaderna var för att bara leva på, värka ut.)


2013 Året därpå mådde jag så ofantligt mycket bättre; jag mådde strålande. Min bror och jag tog den här bilden vid granen.


Och sedan var det tillbaka till vanligheterna med att fota honom. :)


Mamma tände ljus vid graven och delade ut julklappar


och pappa tog fram sitt bästa fotoleende.



2004 tappade jag min kamera i asfalten den 23 december, så det blev mobilbilder (bara en enda dag, för sedan fick jag låna Johans objektiv medan mitt eget var på lagning <3): mamma och Henrik med leenden som betyder att de retas (fast det är svårt att avgöra vem som retas med vem), Karl-Bertil Jonsson (ett måste för mig!) och Paradisasken i knät, mitt störtfina julklappshalsband och kyrkan där jag var sopransolist på midnattsmässan.

Ella Fitzgerald | Sleigh Ride