Jo, så jag ska flytta.
Det är ju en studentlägenhet det här som ni vet. Jag läste allehanda fristående kurser efter min examen för att få bo kvar (15 poäng per termin är kravet) fram tills i somras, då jag till slut kände att nu får det räcka, jag kan inte plugga längre och får hitta någonstans att bo. Så jag visste att jag skulle åka ut någon gång under den här våren. Men istället för att gå och vänta på uppsägningen och vara nervös, valde jag att själv säga upp lägenheten. Bara för att få välja, bara för att slippa känslan av att ofrivilligt lämna mitt hem. För mig fungerade det bättre att hitta en annan lösning.
Och vad blir den lösningen då? Jo - en sorts trestegsraket.
Först, om en vecka, flyttar jag till Utby!
Johanna har ett gästrum i sitt radhus och där ska jag få bo under resten av våren. (Sebastian bor förstås också i Johannas hus, men han bor också i Johannas sovrum och tar därför inte så mycket extra plats. :)) Jag har saknat lite att bo i kollektiv tillsammans med goda vänner, och det här kanske är livets sista chans till det (?). Det är ett fint radhus jag trivs i, jag känner mig redan avslappnad och hemma där, det finns ett pysselrum där jag kan sitta och greja och redigera bilder med sällskap istället för ensam som här hemma.
Det mesta av mina pryttlar kommer dock inte få plats. Jag tar med mig det viktigaste (ska bli lite kul att se vad det är, förresten!) och resten ska jag magasinera i mina föräldrars källare.
Sen då?
Jo! När sommarlovet börjat och jag slutat jobba, försvinner mina föräldrar iväg till landet mer eller mindre och då ska jag passa deras hus i Härlanda. De kommer inte vara på landet jämt förstås, men huset är stort och vi ryms allihop ändå. Där finns mitt piano som jag ska se till att få stämt, där finns en trädgård med äppelträd att ligga och läsa i, där finns hela Skatås på promenadavstånd och sjöar att doppa sig i om det blir en varm sommar. Jag tror det blir strålande fint.
Dessutom kommer jag tillbringa en massa tid under sommaren i Malmö hos Jens. T.ex. när jag får spatt på att befinna mig i mina egna gamla hemtrakter och bo i huset där jag själv växte upp. Eller när jag i största allmänhet saknar min älskling och känner för att hänga där en vecka i sträck. Då kan jag det. Där har jag också en plats att vara på.
Och sen, till hösten då?
Sen kommer Jens hit och ska börja plugga och vi ska bo ihop. :) :) :)
Vi vet inte var än, men på något sätt löser det sig. Jag letar andrahandslägenheter som vi kan bo i tills jag har skrapat ihop tillräckligt med Boplatspoäng för någonstans där jag faktiskt vill bo. Och Jens försöker byta sin tvåa i Malmö mot något här i krokarna. Så om ni hör eller vet något, säg till!
Varför blir det såhär mycket flytt och jox då?
Tja, jag vet att jag med största sannolikhet inte skulle kunna bo kvar här så länge som över sommaren, och Jens har ingen möjlighet att flytta hit förrän till hösten, så jag skulle ändå behöva flytta igen då. Någon form av temporär lösning behöver jag alltså i vilket fall.
Och att bo i Utby och i Härlanda i mellantiden kändes som det roligaste, varmaste alternativet. Istället för att leta runt efter en dyr andrahandslägenhet någonstans där jag inte vill bo, får jag bo billigt ihop med folk jag tycker om någonstans där jag redan vet att jag trivs och känner mig hemma. Vilket jag verkligen kommer behöva för att minska ledsenheten över att behöva flytta ifrån mitt älskade Vasastan. Jag har minimerat omställningsångesten så mycket jag bara kan, helt enkelt. Och nu när jag tänker på det temporära boende jag har att se fram emot så gör jag just det - ser fram emot. Det känns inte bara sorgligt utan också spännande och kul.
Gene Kelly | You Were Meant For Me
No comments :
Post a Comment