Där sitter min älskade och räknar sin matte, bland flyttkartongerna hemma i vår lägenhet.
Det är liksom så många utropstecken i mitt hjärta i den meningen att det bara sväller i mig.
Precis en sådan lägenhet som jag önskade åt oss, har vi fått att bo i, i andra hand i ett år. Det är en trea på 73 kvadrat (det är så stort här, som ett slott!) i precis det område jag hade ville ha (det eller Guldheden då kanske) (vi bor i Kärralund, åt öster till, mellan Örgryte och Kålltorp), med hela Delsjöområdet med alla träd och stigar och sjöar och motionsspår alldeles nästgårds, och hundra meter till vagnen.
Det är fönster åt tre håll och balkong och badkar och diskmaskin (!!!). Vi hyr delvis möblerat, vilket är knepigt eftersom både Jens och jag hade möbler sedan innan; å andra sidan ingick det en gigantisk skön soffa och en gigantisk teve att titta på film på, så det kommer bli gott om mys- och filmkvällar här framöver. :) Vardagsrumsgolvet är stort nog att dansa blues på - i alla fall en åtta-tio par sådär. Jag kunde inte önska mig mer.
Höstterminen på mina olika jobb har börjat sätta igång så smått. Jag vet inte vart sommaren tog vägen, men är som alltid lycklig när hösten kommer. Det är något i luften om morgnarna redan, det där klara, friska, som betyder nystart och energi och liv för mig. Och varenda kväll får jag gå och lägga mig bredvid Jens. Varendaste! Inte en helg, inte en långhelg, inte ett par semesterveckor. Varendaste kväll. (Och varendaste morgon vaknar jag att hans alarm ringer halv sju (när jag har en och en halv timme kvar att sova) ... :))
Det är så ofantligt trivsamt i mitt liv just nu, och jag har ork och lust att sätta igång med det som blivit försummat under de här månaderna utan rutiner och fast förankring. Det är en av mina älsklingskänslor.
Hoven Droven | Årepolska
Grattis!!
ReplyDelete