Tisdagen på Medeltidsveckan var maxad! Vi var ju som sagt på utflykt och hade börjat med frukost. Lagom tills vi kom över till Fårö (efter att ha köat vid färjeläget ett bra tag) tyckte vi att det var läge för fika på Sylvis döttrar. Nomnom.
Sedan åkte vi för att titta på raukar!
Denna dag, liksom alla andra dagar denna vecka (suck), var det rätt så blåsigt väder. Hej hej!
Tur att man kan kura ihop sig lite undan blåsten.
När vi tröttnat på raukar och blåst begav vi oss tillbaka mot Visby och svidade om till medeltidskläder. (Man kan ju inte se ut som helst.)
Vi skulle på konsert i den här vackra ruinen.
Kolla, Jordbrand!
Det var himla roligt att se Kristin (som jag sjöng tillsammans med i musikhögskolans kammarkör) och Karl (som jag också är bekant med sedan musikhögskolan och som var ljudtekniker på min examenskonsert till exempel) i ett så annorlunda sammanhang än jag är van vid. :) Jordbrand är ett rasande fett band hur som helst!
Sedan gick Johanna, David och jag till Klosterlängan och kände oss medeltida. I alla fall jag. Jag fick den där "som i en film"-känslan igen. Kanske framförallt för att några satt lite längre bort och spelade musik med flöjt och trummor. Ingenting sätter stämningen för mig så som musik - så klart.
Jag hade kameran uppe och fotade hejvilt och varken David eller Johanna kom ihåg att underrätta mig om att man kan bli satt i stocken om man har moderna prylar uppe (!). Det gick runt några män och skrek "syndare!" så fort någon satt och fipplade med sin mobil, och sedan blev de utsläpade och satta i stocken utanför. Det var rätt kul, faktiskt. (När en som satt vid vårt bord blev utdragen senare hörde jag att mannen frågade först om det var okej innan han började gasta "syndare". Tur det. Annars hade jag inte tyckt att det var kul.) Men jag var tydligen smidig för en gångs skull och blev inte upptäckt!
Det var hur som helst väldigt mysigt att sitta där och vänta ut kvällen i gott sällskap och god stämning. Så småningom började klockan närma sig elva och vi sökte oss mot nästa programpunkt ...
... nämligen Mandarin Allstars ute på en gräsplätt vid en ruin. (Jag ber om ursäkt för kvaliteten på de här bilderna! Allt badade i ljuset från jättegult tråkigt ruinbelysningssken, jag hade svårt att kompensera för det.)
Alltså detta var det knäppaste. Ni vet när två delar av ens liv, som tidigare inte haft något som helst med varandra att göra, plötsligt sjunker in i varandra och man inte vet vilken del som hör vart? Så var det med det här.
För här satt jag, på Medeltidsveckan (bara det superflummigt och nördigt och alldeles nytt för mig, och efter bara tre dagar var jag redan helt överfull med nya intryck att processa), med vänner som jag lärt känna via lindyn och bluesdansen, och lyssnade på Svensk Pop.
Ja, bandet Svensk Pop! Som man hade med på blandbanden som indietonåring och spelade på bandaren på tåget hem från Hultsfred och Emmaboda och Augustibuller och Mitt bästa liv! Som ingen som jag kände egentligen visste vilka de var, men vars låtar man ändå kunde utantill.
Äsch, jag fattar att man nog måste vara just mig med just alla mina delar av livet och musiken som jag har levt för att känna sig såhär överraskad. Men alltså detta var så himla knäppt. Livet är så märkligt och det händer så många skojiga och konstiga sammanträffanden i det jämt, har ni tänkt på det?
Katten Skogmans Orkester spelade också! Mandarin visade sig vara ett skivbolag (det hade jag ingen aning om) som Katten Skogmans och Svensk Pop har gemensamt. Innan medeltidsveckan visste jag ju inte att Katten Skogmans Orkester fanns (och när jag dagen innan den här spelningen blev meddragen på ett körrep med Katten Skogmans-kören, som Trevliga Trion varit med i redan året innan, var jag nog den enda i rumemt som aldrig hade hört låtarna förut. :) Men jag är ju förhållandevis trygg i musikaliska sammanhang och är trots allt kapabel till en viss grad av notläsning, ju. :)). Men nu vet jag att de finns! Och det med råge. :)
Om jag ska vara helt ärlig fattade jag inte riktigt vem som var med i vilket band. Men det kändes inte som att det spelade så stor roll. :)
Tyvärr blev det ganska snart svinigt kallt i den där blåsten, och vid halv ett eller så gick jag upp och gick hem till tältet och gick och lade mig medan vinden slet och tjoade i tältduken. Och det var den tisdagen det!
(Mer medeltidsveckanbilder? Klicka här! Mer konsertbilder i största allmänhet? Klicka här!)
Svensk Pop | Jag slog ihjäl min älsklings nya älskling
No comments :
Post a Comment