Min sista fredag i Göteborg började med frukost i timmar hos Anna. Relationer där man får fylla på och fylla på och känna sig lättare där man går därifrån, vilken lyx.
Senare samma kväll blev det mer Anna, för hon och Elin spelade feministimpro med sin improduo Nobody's Fault But Mine.
Dessa brutalt starka genier man har till vänner, man kan knappt greppa att folk gör så himla coola grejer som jag får gå och titta på.
Och sedan tog jag mig upp till Guldheden för blues night med Christoffer Johansson.
Och jag visste det inte, men det var precis vad jag behövde. Det var helt fullt med folk, och så mjukt och varmt att få knyta ihop mig med min gamla bluesscen, min egen bluesscen, den som är mitt hem, trots att jag farit och flugit så mycket på senare. Det var ju här allt började. Det som mitt liv mestadels består av nu.
Det här skarpa vårljuset är svårt att fotografera och svårt att göra rättvisa, tycker jag, men såhär såg det ut utanför Stadsbiblioteket.
Och så träffade jag detta snyggo för skill share - jag gav henne sånglektioner och hon gav mig lindylektioner. Topp!
Jag hann med två besök på Berzelii Choklad under mina veckor i Göteborg. Det var så mycket att processa och så många nya insikter, som sagt; jag arbetar bäst med mina tankar med en kopp choklad här.
Dessutom: träffade min psykolog, träffade min sångpedagog/ mentor, ledde min popkör i åtta timmar, hade några sångelever, hade en balboa/ röst-skill share med Oskar, var på helkroppsmassage, hängde hemma med mina föräldrar, repade med en ny vokalkvartett som jag tror kommer bli något fint, och repade två gånger med the Sky is Crying (och lade till flera nya låtar till vår repertoar - jag ser så mycket fram emot att spela dem i Köpenhamn till helgen!).
Så ja, det var två veckor av mycket. Det var perfekt, precis vad jag behövde och ville ha.
Talking Heads | This Must Be the Place
No comments :
Post a Comment