september

September, ändå. Jag har varit så mycket gladare. Vädret har varit så fint. Jag har haft så fina sociala tillställningar och sammanhang, som ni sett i bloggen. Jag har vant mig det långsammare tempo som min arbetslöshet och danslöshet medför. Eller, jag antar att jag blivit (lite) bättre på att inte kräva att jag ska få så mycket gjort med all den tomma tiden? Jag gör några saker med min dag. Det får duga för nu. Hösten ... hösten gör alltid allt lättare att andas.

Här är lite löst och överblivet från september:


Träffade lite blandat bluesdansfolk när Flora, som fått jobb i Paris, hade hejdå-picknick. Bara Elin fastnade i kameran, men det var ljuvligt hur som helst att se alla dessa vackra ansikten, som jag inte sett på så länge.


Kyle fyllde år och fick sällskap och ballong. <3


Liam lagade rostad rödlög med valnötssalsa och getost - skojarnte vad gott det var.


Och så bakade han scones! (Svenska scones har blivit så ointressanta sedan jag började ha engelska scones i mitt liv!)


Lisa, Tove och Karin kom över för att testäta sconesen och spela Forbidden Desert. Vi spelade två gånger och dog båda. JAJA.


Träffade denna sötgris för eftermiddagsfika och det var bäst som vanligt. Han är ju bäst?



Det var höst och höstluft och höstljus och hjärtat svällde.


Och så mer spelkväll. Lisa planerar sitt nästa drag medan Julia visar bilder på huset hon och Andreas kanske ska få hyra. Rimligt!

Jason Derulo | Want to Want Me

karin fyller år

Igår hade Karin födelsedagsfest och det var så himla trevligt!





Vi pratade och tramsade som vanligt!


Och ÅT MAT. Alltså det här var så himla gott. Det här är ändå bara en del av maten (allt fick inte plats på bordet). Det var knytis (bra idé Karin!) och jag lagar ju inte mat, men Liam hade bakat focaccia och jag hade köpt allehanda tillbehör och saltrostat mandlar.


Det var quiz!


Och den här sjukt goda tårtan hade Karin bakat. Många tårtor är helt menlösa tycker jag, men den här, med chokladbottnar så mäktiga att de nästan var svarta och brynt smörkräm och hallon emellan - ja det var lite sjukt faktiskt hur god den var.

Och sedan lekte vi lappleken, som är vår bästa lek. Det blir liksom ALLTID jätteroligt när vi leker den. Det är ju inte en garant för den leken över lag. Jag har också lekt den i sällskap där det inte blev hysteriska skratt. Men man får ju välja rätt gäng liksom. Såhär såg det ut:


Det här är en isbjörn tydligen?





Insåg sedan att jag inte fick en enda bild på födelsedagsbarnet själv när vi lekte, för vi var i samma lag, så när hon gestikulerade var jag ju upptagen med att gissa. Så då var jag tvungen att ta en precis innan vi gick hem. Då var klockan halv två och hon var ganska motvillig och tyckte att hon såg för trött ut. Jättefin tycker jag!

Lizzo | Like A Girl

vi åkte till styrsö

I fredags ville Lisa och jag åka på utflykt. Vi har mycket tid men lite pengar och behöver hålla oss i rörelse för att inte alldeles sjunka ihop, ju. Så vi bestämde oss för en långpromenad på Styrsö, och det gjorde vi rätt i. När jag kom hem var alla batterier laddade: djupsamtalsbatteriet och skvallerbatteriet, havsbatteriet och skogsbatteriet, motionsbatteriet och fikabatteriet. Fick allt vad jag behövde kort sagt, med det bästa av sällskap. Såhär såg vår dag ut:















Precis som sist vi var ute och gick - då när vi oplanerat hamnade i Delsjökolonin - njöt vi av att titta på vackra hus av alla storlekar och färger. Och hoppas som vanligt att man får leva länge, så att vi får många fler äventyr. Vare sig det blir i form av resor, husköp, flytt ut på landet (för Lisa då, knappast troligt för mig), dans eller något spännande vi inte ens har förmåga att tänka ut just nu. Oj, vad mycket lättare det är för mig att hoppas på framtiden i höstluften än i det vårgrå!

Aberdeen | It Was Here

24 timmar i ödenäs

Förra helgen var Liam och jag bjudna till Paul och Marianne för att äta middag, spela spel, sova över och allmänt ha det gött. Eller bjudna och bjudna, jag bjöd väl in mig själv kan man säga. Liam är ju där ofta hjälper dem bygga hus (Liam behöver något att göra med händerna, Paul och Marianne håller på och bygger gästhus, och jag slipper ha hans rastlösa fipplande och här hemma när jag vill ha lugn och ro = alla vinner), men jag som är helt ointresserad av att härja med fysiska grejer har inte varit därute och ätit Pauls goda mat på hur länge som helst. Så jag frågade när jag fick komma och de sa inte nej :)



Det var sånt fint skymningsljus där när vi kom dit!


Marianne började med att gå ut och plocka bär, och ruccola till maten.


Vi åt så hiiimla god mat. Liam hade lagat en del av den (men glömt citronricottan hemma i kylen och jag tänkte inte på att dubbelkolla med honom att allt var med, men jaja (och nej, det är inte "mitt jobb" att täcka upp för sådant bara för att jag är hans partner. Men det här med att göra emotionellt arbete åt varandra blir lite annorlunda när man lever med någon med ADHD. Jag lär mig bit för bit var min neurotypiska hjärna kan hjälpa till)) och Paul hade lagat resten. Som Liam sa när vi bestämde att vi skulle ses den här helgen: "Do you and Marianne enjoy knowing that you won't be cooking?". Svaret på det är ja. :)


Och drack Kaffe Karlsson i de här glasen de har som jag alltid blir så nervös av, men coola är de!


Sedan pratade och pratade vi och spelade spel och kvart i två på natten har Liam nästan somnat med en katt i knät. (Igår fick jag ur honom ett "I guess they're kinda cute when they come sit on your lap like that" och det är ett ganska starkt omdöme för någon som annars oftast uttrycker att cats are assholes.)


Sedan sov vi och sedan var det morgon och jag gick på en regnig morgonpromenad. När jag kom tillbaka vid halv nio eller så sov både Liam och Marianne som stockar, men Paul var uppe och förberedde frukosten, så då satt jag och pratade med honom tils de andra vaknade ... två och en halv timma senare. :) Sedan åt vi lyxbrunch med french toast och eggs florentine fast med svamp. Nomnomnom! Och sedan spelade vi mer spel hade en sådan där riktigt långsam söndag med gott sällskap som jag älskar.


Sedan gick vi ut och bar lite plankor, för det behöver man göra här på landet när grannens kor ska byta till hagen som plankorna låg i :)



Och sedan tog Paul och Marianne och jag en promenad och sedan var klockan redan fem på eftermiddagen och det var dags att åka hem. Tack för den här superfina kvällen och dagen! Jag kan tänka mig att bjuda in mig själv snart igen. :)

Thomas Newman | Starlit

I miss the UK

I miss the Peak District.


I miss Snowdonia.


I miss the Yorkshire Dales.


I miss Mersey Swing. I miss parties and after parties, I miss teaching lindy and balboa and occasionally blues, I miss the Black-E (was not expecting that) and feeling so very welcome from the first moment I set foot at a Mersey Swing event (although of course, I didn't understand a word anyone said at that point).


I miss walking along the waterfront and the docks in Liverpool.


I miss Berry & Rye.


I miss going for daytrips in Liam's black SEAT Leon (which has been sold, of course). Sometimes I get wistful and say "you know, I miss your car ...", but Liam knows it means I miss all the fun things we could do because he had that car; all the daytrips to beautiful places around the UK, all the late nights on our way home from a dance event or other, when he'd scoop me up from a couch somewhere where I'd inevitably fallen asleep, tuck me in under his coat in the front seat next to him, with snacks ready in the door pocket if I needed them.


I miss Tipple Step!


I miss Blues in the Hudd!


I miss singing on stage with David Broad, both planned and unexpectedly. :)


I miss Chester. I miss spring in Chester and autumn in Chester, long walks along the city walls, the Rows, Christmas shopping and Grosvenor park. I miss waking up in Chester while visiting Liam, back when we were long distance. Liam would leave for work quite early and I'd have the whole day to myself to explore the richness and weirdness that was the little corner of the UK where I had landed.


I miss a half of mild at the Brewery Tap.


I miss doing the big shop at Tesco with my love (I know, how weird am I?).


I miss balboa brunch at Edinburgh Lindy Exchange.


Hell, I miss all of Edinburgh Lindy Exchange.


I miss Edinburgh itself.


And I miss Spoonful. OMG, so much. I miss Thursday night when the venue would slowly fill up with faces I love and haven't seen in a long time. I miss the impeccable music from bands and DJ:s. I miss midnight snacks in the café at the Halls. I miss napping on the pile of mattresses in the corner of the dance floor. I miss the Voodoo Rooms. I miss waking up after my afternoon nap, excited to see if I made finals. I miss stepping out of the Halls in Leith in the early morning after a night full of dancing and friends and fika and feeling that I've never been happier and that the dawn has never been more beautiful.


I miss stepping away from dance events to go to dinner somewhere else with someone, in the midst of all the dance event mess proactively choosing to spend your time with a friend whose company you've missed.


I miss competing.


I miss cream tea. And I don't even like tea.


I miss being hosted for dance events (or just traveling) and getting so taken care of (spoiled, sometimes!). Anna & Ryan, Rafi, Rosie, Rachel, Greg & Jess, Vincent, Frida, Michael, Isabelle, Claire, Angus - thank you! And please all come and stay with us in Gothenburg!


I miss the people, the accents, the kindness, the parties, the laughter, the board game nights. I miss my friends.

And if you've cared enough to read this far and are from the UK, I probably miss you.

That's all I wanted to say today.

Four Tet | Lush