Början av december blev mitten av december och jag och Liam skapade så mycket jul vi bara kunde och jag levde upp, som jag alltid gör i denna älsklingsmånad, december till trots.
En lördag bakade vi pepparkakor med mamma på distans. Det fungerande förvånansvärt bra! Inte riktigt lika fint som att vara där i mammas kök på riktigt förstås. Men ändå, bättre än inget.
Mamma är så bra på allt det här digitala för övrigt!
Jag var ute på promenad med Tove innan hon försvann norrut för att fira jul. Tycker ju alltid om att träffa vänner men värdesätter det ännu mer nu.
Mer digitalt häng, den här gången avslutnings-AW med jobbet. Jag förstår att folk som sitter i timslånga möten varje dag på zoom blir trötta på det, men jag som inte behöver ha digitala möten så ofta tycker att det funkar helt okej. Och som sagt - bättre än inget.
Anledningen till att alla ser så koncentrerade och fundersamma ut är att vår chef bad mig göra ett musikquiz (som blev jättebra, om jag får säga det själv). När jag frågade varför han bad just mig sa han "för jag var övertygad om att det skulle bli bäst kvalitet då". Haha!
Sedan var jag ute och promenerade och fikade med Erik i regnet. Haha, det här året alltså. Vilket annat år som helst hade man ju bara "näe, men inte ska vi gå ut och promenera i det här regnet" och än mindre sitta still och fika! Men nu bara kör vi. :) Hoppas den vanan stannar när pandemin försvinner.
Det här fina höstljuset alltså!
Och sedan promenerade jag med Liam och Pernilla en annan dag samma vecka. Även det i regn, även det på gott humör!
En kväll blev det dags att ta fram min finaste samling!
De här färgerna gör mig så himla glad. Och att ha just en samling - där jag går och skrotar på loppis varje år på jakt efter nya fynd - det gör det ännu roligare.
Mitt i glädjen började jag storgråta över allt jag saknar. Så mycket människor jag inte har kunnat träffa på länge, allt decembermys som inte har kunnat bli av, inga julfester, fikor och konserter. Mina körer! Jag har gråtit rätt mycket i december, men det är en gråt som är fylld av tacksamhet. Det är ett privilegium att ha så mycket att sakna som jag har.
Såhär blev det!
Sedan dess har vi suttit varje kväll i skenet från granen och adventssljusstaken och julstjärnan och Harry Potter-ljusslingan (får visa den en annan gång) och bara njutit av julen och myset. Jag blir bättre och bättre på att ordna jul hemma för varje år som går.
West of Eden | Good King Wenceslas / Christmas Eve
No comments :
Post a Comment