I början av december tog Lisa och jag fika med oss och gick ut på långpromenad i Skatås.
17500 steg senare hade vi förutom den ursprungliga runda vi tänkt, också promenerat hela vägen hem till mig. Trötta men glada, som man blir av att vara ute.
Dagen därpå lånade Liam och jag en bil ...
... och köpte en gran! Typ livets finaste gran också!
Åsas och Ellens musikquiz på lördagkvällarna har varit något att hänga upp kvällen på under pandemin. Lisa och jag bildar lag på distans, vi kompletterar varandra bra eftersom jag kan all 90-talsindie och hon kan allt annat. :)
Sedan kom hon hit och julpysslade en hel dag. Vi bestämde oss för att liksom välja varandra nu som någon man kan träffa inomhus, nu när man ska träffa max en eller två personer utanför sitt eget hushåll.
Och det blev en så himla mysig dag. Liam låg i soffan och kollade på youtubeklipp (folk frågar ibland vad det är mer specifikt han tittar på, eftersom jag så ofta säger "Liam kollar på youtubeklipp. Det kan jag svara på! Oftast tittar han på folk som bygger grejer. Typ: snickrar, smider, svetsar, eller tar sönder grejer (gärna klockor och sån småpillig mekanik) och kollar hur de ser ut inuti. Sån är han, min älskling).
Lisa satt vid matbordet och klippte till papper till sina julkort, och själv satt jag vid mitt skrivbord och skar ut och beskar mina egna julkort. Och vi lyssnade på luciamusik och bara trivdes och jag tänkte att såhär kan man ha det.
Sen var jag och fikade med Johan! Som är den andra personen jag träffar inomhus just nu. Eftersom han är bäst. Som vanligt.
En kväll satt Liam och jag uppe (till mycket sent, eftersom vi hade skjutit på det ...) och skrev julkort. 37 stycken skickar vi i år! Det är rekord. Men det är ju för att vi gör det som ett gemensamt projekt, så det blir både hans personer, mina personer och våra gemensamma personer. Det blir en bra hög. Jag tycker om det.
Och kolla vilka jättefina utrikes frimärken det är! Med Himla av Klints konst. Så fint!
Andra veckan i december hade jag den här utsikten för sista gången i år. Vilket känns ... mest märkligt. I vanliga fall brukar jag ju vara helt slut efter alla julkonserter vid det här laget. I år har jag ju bara jobbat en dag i veckan, så det känns lite antiklimaktiskt att få jullov. Jullov från vadå, liksom? Jag har i alla fall varit glad åt det lilla jobb jag haft.
Och så tog jag de här bilderna på Liam eftersom det var så fint eftermiddagsljus vid fönstret och eftersom vi firade en grej. Men det berättar jag mer om snart! :)
Sara Isaksson | Lucia
No comments :
Post a Comment