I lördags var det påskafton och Karin, Tove, Anna, Henrik och jag åt knytislunch på gräsmattan utanför Karins hus. Solljuset var sådär skarpt och blekt som det bara är på våren, men vi satt i lä och jag gladdes åt det hela, åt att det var varmt nog att alls kunna umgås utomhus utan att röra på sig samtidigt.
Till efterrätt åt vi den här fantastiska morotskakan som Karin bakat.
Fina människor!
Och hon hade fixat så fint med blommor i vas och allt <3
Värdinnan själv!
Okej, en till på kakan bara för att den var så god och snygg.
Vi blev kvar i nästan tre timmar - förvånansvärt länge för att vara utomhus och lite aprilkyligt, men det var så himla trevligt att sitta där och prata om allt! Så småningom blev vi trots allt lite för kalla, så då fick vi packa ihop och säga hejdå.
Men som sagt, vilken ljusning på pandemihorisonten ändå att det kommer bli varmare och varmare nu, och därmed lättare och lättare att umgås utomhus! De där ljumma kvällarna som jag ännu inte riktigt tror på att de någonsin har hänt, men som jag någonstans vet kommer komma tillbaka ... Med hjälp av några sådana där ljumma kvällar tror jag att jag tar mig igenom våren.
Talisk | Pict
No comments :
Post a Comment