Förra veckan började med eftermiddagspromenad i Utby med Lisa och David, i det här strålande vädret.
Vi fikade på Utbyberget och planerade aprilhajk i skarpt solljus. Gott sällskap, gott fika och ljumma vindar mot ansiktet, och jag kände mig så lycklig och kunde formulera det precis där och då: vi pratade gamla hajkminnen, planerade framtida hajkminnen och hade trevligt i stunden. Minnen, planer och nuet; allt som är vackert och viktigt på samma gång.
Redan dagen efter var det dimmigt igen och promenad med Lisa och Tove. Men vi trivdes ändå och gladdes åt hur stark den här vanan blivit, och hur långa promenaderna blivit och att det liksom inte är någon grej längre att gå ut på fyratimmarspromenad en gång i veckan.
Fredag med kväll i Utby!
Vi åt middag och lekte (här norsk karaoke med inlevelse som sig bör) och flamsade och skrattade; vi var trötta och sega eftersom vi är så ovana vid socialt umgänge nu, men det är en mjuk trötthet. Vid midnatt kryper vi till sängs, och jag är lycklig. Åt att få somna i det här gästrummet i det här huset där jag är så trygg, lycklig att få somna med min älskade tätt intill, efter en härlig varm kväll bland vänner.
Jag vaknar lika lycklig och tacksam morgonen därpå. Snart blir det dags för våfflor med lakritsgrädde + rivet citronskal.
Och i tisdags var det ny veckopromenad! Mars sista. Tänk att jag tog mig igenom mars, årets sämsta månad, med hälsan i behåll! Jag klarade mig utan att drunkna i allt det trista grå! Ha!
Vi testade en ny fikaplats. Älskar dessa skyltar med "go plats" som står lite här och var.
Men vad skulle jag gjort den här vintern utan dessa två? På riktigt?
Spell Songs | the Lost Words Blessing
No comments :
Post a Comment