Dags för sommarfest! Precis som förra året bestämde sig David för att fira sin födelsedag med trädgårdskalas i Kode; precis som förra året var vädret ljuvligt, och precis som förra året kändes det som den där festen man egentligen vill ha på midsommar men som inte tenderar att bli på midsommar. Förbered er på mastodontinlägg!
När vi kom ut till Kode frampå lördagseftermiddagen var det redan dukat vid flera små bord i trädgården.
Vi satte igång med allehanda fix, blåsa upp ballonger till exempel.
Jag var sommarglad!
Älskar ballonger. Det är liksom aldrig någon som klagar på att ballonger är "för färgglada".
När förberedelserna var klara gick vi ned och hälsade på korna
och tittade in i växthuset.
Såhär fina skuggor gjorde förresten ballongerna på undersidan av partytältet!
Sedan åt vi middag, blandat grillat och flera av Anna-Lenas fantastiska sallader, och umgicks i våra små bordsgrupper.
Och precis som förra året, den tokiga mockachokladtårtan till efterrätt.
"Tokig" i betydelsen "så larvigt god".
Lisa hade nyköpta blommor i håret dagen till ära.
Okej, sista ballongbilden! (För den här gången.)
Efter middagen lekte vi lekar! David och Marie höll i en seriös genomgång och vi blev indelade i lag.
Vi byggde torn med spaghetti och marshmallows (varierande framgång),
kastade stövel över ryggen (här förevisat av mina lagkamrater Emma och Krister; det var ohyggligt komplext och vi fick 0 poäng eftersom stöveln envisades med att hamna åt helt fel håll),
sköt med luftgevär (SÅ kul! Och jag var förvirrande bra på det!),
sköt med pil och båge,
hade stafett med extra geografikunskap om Europas länder (här förevisat av min tredje lagkamrat Mats),
samt irländsk julafton med pennan i flaskan. Över lag larvigt och så himla roligt. Tycker synd om vuxna som inte leker, hur blir folk såna?
Den här då! Han är finast.
Den här snacksbuffén gick inte av för hackor! (Det visade sig sen att det blev typ ett kilo godis över. :))
Sedan kom den avslutande och bästa grenen! Nämligen inslagning av paket, i par, där man bara får använda en hand var, så fort som möjligt. ÄNTLIGEN en lek som jag är perfekt tränad för. :)
Nej, jag slickar inte på paketet, jag håller fast det mot bordet med hakan. :)
Lisa dock har inga sådana skrupler!
Vårt lag vann! (Hade skämts vansinnigt om utfallet blivit ett annat. Någon heder har man väl.)
Och när de andra tre lagen var klara satt Lisa och Marie fortfarande och skrattade åt sina försök att krulla paketsnörena. :)
Snart började det mörkna och några begav sig hemåt och vi andra samlades på altanen.
Och sedan satt vi det tills det blev natt och sent och dags att åka hem. Tack för det här kalaset, David och familjen! Nu har vi gjort det två år i rad, så nu är det tradition. <3
No comments :
Post a Comment