De senaste veckorna har jag varit på ett så märkligt upp och ned-humör (i och för sig inget ovanligt i mitt liv). Jag har gjort så trevliga saker och haft så trevligt, och däremellan har jag haft dagar av håglöshet, rastlöshet och till och med ren depp. Och sedan gör jag något härligt och roligt igen och då är det deppiga glömt - men bara medan det roliga varar. Har inte kommit på några skäl till att det är såhär, inget särskilt dåligt har hänt, så det finns inte direkt något att reda i heller. Men jag läste nyss i min dagbok att jag varit precis såhär rastlös andra somrar också - så det är väl bara att vänta på att det går över.
Det blir ju sällan att jag bloggar om att känna mig seg och initiativlös, eftersom det här först och främst är en fotoblogg. När jag är på det där ledsna humöret fotar jag inget. När jag är glad fotar jag massor, och det gör ju att blogginläggen nästan alltid skildrar något trevligt och roligt. Men jag ville ändå skriva något om detta, för annars blir ju inte bloggen på riktigt. Det är viktigt att det är på riktigt, tycker jag.
Bilden ovan är nog den enda jag tagit de senaste veckorna som illustrerar mitt humör medan det inte hände något roligt. Den tog jag medan jag var ute och gick milen i Skatås med vandringskängorna på (för att vänja fötterna lite inför årets fjällvandring) och jag var på SÅ dåligt humör. Milen är världens tråkigaste slinga, allt ser exakt likadant ut, men sedan glömmer jag visst ändå bort hur tråkig den är till någon annan gång när jag ska gå ut och gå och tycker att en mil verkar lagom.
Med det sagt - här är de fina och roliga och härliga saker som hänt de två senaste veckorna, i andra halvan av juni:
En fin grej som hände var att jag åt lunch med Jonathan, som jag inte träffat på en hel drös med år. Och det var så ljuvligt. Vi bara sprudlade och bubblade och jag kände så starkt att "åh vad jag TYCKER OM DIG". Bästa känslan.
En annan fin grej, på ett annat sätt: Att gå förbi musikhögskolan - resterna av den - och kände hur det verkligen klack till i mig att se C-huset såhär, halvt raserat. Jag har ju vetat förstås att de ska riva och bygga nytt, och det har jag ingenting emot. Men att känna att jag liksom fick dra efter andan för att den här platsen inte ska finnas mer, det var fint. Vilket djupt och sant tecken på att jag trivdes, att jag trots allt kämpande och allt som var lurigt med de åren på musikhögskolan, verkligen trivdes.
Sedan var jag och åt lunch på fina Rydals Herrgård, och varför var jag det då?
Jomen jag var i Kinna och umgicks med min gudmor Gunilla över dagen! Och det var så härligt och trevligt att få mycket kvalitetstid. Jag har inte varit där på på många år (eftersom jag varit bortskämd med att träffa Gunilla i stan mer), så då kändes det extra fint att få hälsa på.
När vi var och storhandlade senast kom Liam vandrades mumsandes på en banan. "Gratis banan!" sa han glatt. "Hm ... Är du säker på att det inte var 'gratis banan för barn'?" sa jag. Så vi gick tillbaka till skylten och kollade. Han hade bara slutat läsa efter "gratis banan". :)
Det var midsommar! Det var trevligt! Vi åt mycket mat! Mer bilder kommer.
Detta var ju det som allra allra mest ryckte upp mig ur håglösheten. Jag och mitt band åkte till Strasbourg! Och det var köttigt och tröttande och fantastiskt KUL. Stundtals magiskt. Mer om det i ett annat inlägg!
Q | Stereo Driver
No comments :
Post a Comment