Vi var i Strasbourg! Två gig för 220 bluesdansare, en ledig dag att turista på däremellan, och så hem igen. Det var en minst sagt maxad och väldigt fin helg, och jag fick återigen uppleva att jag faktiskt har världens bästa och trevligaste band. Och vi blev så väl omhändertagna av the Blues Spot, som bokade oss! Allt var ordnat precis som vi önskat, inga detaljer bortslarvade, inget kolijox med boendet eller maten - vad skönt det var att kunna fokusera helt och hållet på uppdraget.
Glatt gäng på flygplatsen på midsommardagens morgon!
Senare samma kväll, soundcheck. Att soundchecka är en konst i sig och en som jag fortfarande övar på - och kanske kommer fortsätta öva på för alltid. Det beror så mycket på rummet och omständigheterna.
Sedan promenerade vi tillbaka till vår airbnb för att vila lite, eftersom vi inte började spela förrän halv tolv första kvällen. Det var så VARMT när vi var där! Kvällarna var ljuvliga.
Och sedan spelade vi! Vår kompis Henning tog den här bilden.
I pausen fick jag hänga med Vicci och Alba för första gången sedan före pandemin. Det var så så fint. <3
Morgonen efter och frukost med fyra sorters ost. Frankrike!
Sedan gav vi oss ut på promenad.
Jag samlade på fina skyltar som vanligt.
Och vi kollade in souvenirutbudet. :)
Katedralen! Den var superfin, som alla sagt. Tyvärr fick jag inte fota inuti, och inte heller gå runt och titta så mycket utan bara stå längst bak, för det var söndag när vi var där och fullt program. Jaja!
Strasbourg har en extremt gullig stadskärna, visade det sig.
Jag bad några andra turister ta en gruppbild på oss ...
... fast egentligen tycker jag att den här selfien är perfekt. :)
Sedan satt vi i skuggan på en uterservering och drack vin respektive åt glass. Ett mycket bra sätt att tillbringa tiden när det är såhär varmt.
Och frampå eftermiddagen travade vi tillbaka till lägenheten för att vila lite inför kvällens gig. Från den kvällen har jag inga bilder, men det var ett toppengig. Ett sådant där som får mig att undra varför någon någonsin vill spela för folk som inte dansar. Den närvaro som blir i rummet, att få spela musik som folk kan använda, att få förstärka och samspela - nej men om inte detta är magi så vet jag inte vad som är det. Och jag får stå mitt i det och skapa det ihop med Gustav, Marcus och dansarna. Och vilken kärlek vi får för det! Vilket liv.
Dagen efter åkte vi hem, och på flygplatsen tog jag två så typiska bilder: Gustav tittar på snygga klockor, och Marcus läser Klassisk Litteratur (under vår förra utlandsresa läste han Brott och Straff :)).
En väldigt kompakt jobbresa och jag kom hem lycklig och helt slut. Precis som man kan tänka sig.
Esther Phillips | Cherry Wine
No comments :
Post a Comment