vålåstugorna - gåsen

Etapp 3! Vålåstugorna - Gåsen, 16 km, åtta och en halv timme inklusive pauser.


Morgon vid Vålåstugorna. Utsikten är alltid bäst från dasset.


Såhär ser det förresten ut i Vålåstugans kök (det finns en hel del olika konfigurationer på fjällstugor, men den här är vanlig).


Och härinne bodde jag.


Jaha nämen då kör vi då!



Det var soligt, blåsigt och lite kyligt.




Det var lätt vandring i början av dagen, soligt och trevligt på väg in i nästa dal, Härjångsdalen. Jag tillbringade tiden genom att försöka komma ihåg hela texten till Fritiof och Carmencita. Det kunde jag! Efter relativt många försök. Sedan sjöng jag hela låten två stavelser förskjutet (som det blir om man sjunger Samboromborombon ... i början istället). Det tog nog i alla fall en halvtimme att komma igenom det så att det blev rätt på alla ställen. :)




Renar på snöfläck! Så långt bort att man knappt ser dem på fotot. Och det är ju ungefär så långt bort man ska hålla sig från renar också.


Mitt på dagen började det klättra uppåt litegrann.


På inrådan från stugvärden och internet vadade jag inte över Giebnienjohke där det står utmärkt på kartan, utan en liten bit längre upp, precis vid sjöns mynning. Det var det läskigaste vadet eftersom stenarna under vattnet var hala, men det gick förstås utmärkt ändå.


På andra sidan satte jag mig ned för att äta en sen lunch med denna utsikt. Väderleksrapporten hade sagt att det skulle bli regn frampå eftermiddagen, så det var lika bra att pausa medan jag kunde.


Och sedan fortsatte jag uppåt i dalen.


Här någonstans började det bli lite tuffare mentalt. Det är det där med att vara sist kvar ute på fjället när eftermiddagen kommer; att veta att det vankas regn, att mörka moln drar in. Då kände jag mig ensam. Och som vanligt är det bara att fortsätta. Men visst är det vackert, också!


Jag satt precis och åt en proteinbar när jag tittade västerut och såg regnet komma in. Man ser det långt håll, ju, på fjället, och fort går det. Det blev fart på mig: Regnjacka på, knyta kängorna jag hade tagit av mig, packa ned allt, kameran och mobilen långt ned i packningen, och sedan bara trava. Och bara någon minut senare var ösregnet över mig.

Det blev en av de tuffaste timmarna på hela vandringen. Hällregnet i fjällen är något helt annat än det kan regna här i söder - ni får tro mig. Jag hade nyimpregnerade regnkläder, men det håller inte hur länge som helst mot ett sådant regn. Jag klättrade uppåt över stenfält, som blev som små vattenfall med forsande vatten i regnet; ledmarkeringarna syntes knappt och flera gånger blev det så halt att jag hajade till och drog efter andan. Jag svor som en borstbindare, och travade vidare.


Det hann regna och bli uppehåll i några omgångar innan jag var framme, och fler bilder på ovädret blev det inte, det regnade det för mycket för. En timme och en kvart senare var stenfälten och branten (som inte var särskilt farlig egentligen - men ensamheten och vädret förstärkte hur utsatt jag kände mig) över, och i ett uppehåll i regnet kunde jag stanna och pusta, unna mig att rota fram mobilen ur packningen och fota lite ...


... och när jag vände mig om kunde jag precis skönja en svag regnbåge. Bara en kvart senare var jag framme vid Gåsenstugan.


Det blev ett meck med blöta kläder den kvällen; bara att hitta lediga luckor på klädstrecken i torkrummet tog sin lilla tid. Det var inte tillräckligt varmt i torkrummet för att torka allt som vi dyblöta vandrare kommit dit med (stugvärdarna menade bara "det blir inte så varmt i torkrummet" trots att det var ett likadant gasolelement som i stugan innan, och där hade det gått utmärkt att få upp värmen tillräckligt?). Dumt nog var det istället skållhett i köket, för där eldade folk som galningar i kaminen hela kvällen. Till slut bar jag helt sonika in ryggsäcken (som var det som var blötast, förutom kängorna - allt inuti packningen låg i plastpåsar och hade klarat sig fint) i köket och lät den stå där och torka över natten.


Här är klockan kvart i tio och det är snart läggdags. Jag var INTE avundsjuk på de stackars tältarna den här kvällen, med mer regn på gång och allmänt ruschligt väder. Men visst är det snyggt när man ser molnen rulla in i dalen nedanför, som en flod? Ja, i alla fall när man är torr och varm och kan betrakta det hela inifrån. :)