vålådalen - stensdalen

Nu blir det fjällblogg, första etappen! Vålådalen - Stensdalen, 13 km, sju timmar inklusive pauser.


Jag sov gott på nattåget (nattåget till Jämtland - så bra, så smidigt!) och var framme i Vålådalen med taxibussen (som man bokar samtidigt som tåget - det är kollektivtrafik ända fram, så man behöver inte boka någon privat transfer på den sträckan) vid tiotiden. Bara att packa om lite, fylla på vattenflaskorna, gå på toa och trampa iväg.


Hejdå Vålådalen!




Hela första biten är det bara sånhär platt, fin promenadväg. Mötte joggare och familjer på dagstur, som det ofta är i närheten av fjällstationerna.


Jag var på mycket gott humör och tyckte att det här går ju faktiskt prima!


Tog lunch ganska tidigt vid Vålån.


Det kom några droppar regn medan jag satt där och väntade på min påse med frystorkat, men det var just bara några droppar, och sedan blev det inte mer regn på hela den dagen.




Detta visade sig förresten vara livets snacks! Tips! Det är ju rätt vanligt att köttätare har med sig ölkorv, för att ha något proteinsnacks som inte behöver kylskåp. Och nu hittade jag den här veganska. Hade tänkt ha den till mellanmål, men istället insåg jag snart att den förhöjde mina frystorkade lunchpåsar. Vilket var toppen, för de tenderar ju att smaka likadant allihop efter några dagar. Mycket protein och mycket kalorier, precis vad man vill ha på fjället!


Efter lunch lämnade stigen ån och ledde in i skogen. Jag minns detta som en tråkig sträcka från förra gången jag gick den, eftersom det är så lite kalfjäll. Men för att vara skog är det ju vacker skog, och jag tänkte på att om jag hade varit söderöver hade jag ju mer än gärna tillbringat en dagsutflykt i en sådan här skog. Så varför inte njuta av den nu?


Jag tog det lugnt och travade på uppför sluttningen i björkskogen som kommer sen ...


... och sedan var jag plötsligt uppe och fick den här utsikten.



Så vackert, och så glad att det var så ljuvligt väder när jag kom hit.





Efter bron över Stårjenjohke (Tvärån) blev det segare. Blött och klafsigt, bara björkskog, upp för en höjd och sedan ned igen på andra sidan. Men vid det laget visste jag att det var mindre än en timme kvar, och i en timme kan man ju bara traska på för att komma fram.


Och vid halv sex gjorde jag just det! Här ligger den, fina Stensdalsstugan. Jag var aldrig i den gamla, som brann ned 2010. Men jag har varit i den här nya en gång förut (då hade den bara varit öppen i ett par veckor) och tyckte nu som då mycket om den. De har tänkt så smart, det är så luftigt, ljust och rymligt därinne. Jag tycker för all del om den gamla stilens fjällstugor också, såklart, men det är roligt att se att man kan göra annorlunda också.


Dessutom nya fräscha dass, byggda förra året. Rena lyxboendet!


Så fort jag lämpat av mig väskorna i mitt rum (det var så lite folk på fjällstugan att jag fick ett eget rum) klev jag ned till bastun.


Den ligger så fint, alldeles precis vid Stensån.



Annars är jag inte mycket för kallbad, men när man har bastu och är i fjällen, då är det en helt annan sak (då räknas det kanske inte ens som kallbad, när det finns bastu?). Var i och doppade mig två gånger i den här perfekta lilla badgropen med sandbotten. Det är inte djupt, man får lägga sig platt och sedan paddla runt lite, men det är SÅ SKÖNT. Och sedan rätt in i bastun igen. Och så hela proceduren med att hämta varmvatten ur en kran från ovanpå bastun, blanda med kallvatten och hälla skopor över sig ute i tvättrummet. Fjällhygien är ett projekt som tar tid, men det är det värt. Jag mår aldrig så bra som efter en fjällbastu.


Frampå kvällen efter middag och disk satte jag mig i ett soffhörn med min dagbok medan de andra vandrarna grejade undan sitt. Extremt mysigt.



Och såhär ser det förresten ut inne i stugan. Här är klockan tjugo i tio, det är ljust som på dagen utanför, och jag är sist kvar uppe. Sedan var det bara att krypa till kojs och somna som en stock. Godnatt!