bröllopsbilder och så

Gud vad folk gifter sig hela tiden! Det är inte klokt. Jag börjar få lite ångest men får väl skylla mig själv när jag umgås i frikyrkokretsar där det verkar gå lite fortare än annars. Håhå jaja. Det är ju så himla fint och roligt med bröllop så jag klagar inte (mer än nödvändigt).

Nu är det bröllop på tal igen, så efter årets bröllopstorka (jag är förvånad, hade väntat mig minst tre bröllop om året fram till i alla fall 35-årsåldern) verkar det komma igång igen snart. Kul kul! Jag blir sugen på att kolla igenom gamla bilder, som ni ser ovan. Tack och lov är jag en bättre fotograf nu. Det är väl härligt när det blir uppenbart att man har utvecklats? En del bilder vill jag nästan be om ursäkt för! Förlåt Karin och Anders för att jag tog så fula bilder på ert bröllop! Andra vägrade posa ordentligt och de får skylla sig själva, tycker jag.

***

People are getting married all the time! It's crazy. I'm getting a little stressed but I guess it's my own fault since I spend so much time in Christian circles where people seem to be in more of a hurry that others. Oh well. Weddings are lovely, so I'm not complaining (so much).

It's wedding time again soon, so after this years wedding draught (I'm surprised, I had expected at least three weddings a year until I'm at least 35) things seem to start moving again. Fun fun! I felt like looking through old photos, as you can see above. Thank God I'm a better photographer now. It's great when it gets so obvious that you've learned things, isn't it? Some of the photos I almost want to apologise for! I'm sorry Karin and Anders for taking so ugly photos at your wedding! Others refused to pose and therefor have only themselves to blame, me thinks.

John Mayer | Stop This Train

söndagmorgon

Och nu har han åkt igen och plötsligt känns det som att han inte var här alls. Som att det inte gills. Som att det inte var på riktigt. Och så är det två veckor tills vi ses igen. Vill tröstäta.

***

And now he's gone and it's like he wasn't even here at all. Like it didn't count. Like it wasn't for real. And two more weeks until I see him again. I want comfort food.

Jonas Knutsson | Magneton

9 + 10 september 2003 - 2011

9 september 2003 var jag och en vän bjuden på middag hos två charmerande herrar i deras underbara lägenhet. Med förrätt och allt!


10 september 2004 promenerade Daniel och jag genom Slottskogen på väg hem till honom, och stannade en stund på en bänk.


10 september 2005 var jag på bönehelg i Mullsjö med världens bästa bönegrupp. Vi lärde känna varandra på bibellinjen, men flyttade åt olika håll i landet när vi slutade där, och fick ses någon helg i halvåret istället.


9 september 2006 satt Daniel och jag vid Lejontrappan.


9 september 2007 hade vi bönehelg i Mullsjö igen, tydligen en bra helg att träffas på detta!

(Hösten 2008 slogs jag med en depression och fotade inte varje dag eller ens varje vecka.)


10 september 2009 såg morgonen i Ljungskile ut såhär när jag gick från folkhögskolefrukosten.


9 september 2010 tog jag en tidig morgonpromenad med Elin.


9 september 2011 repade jag trio med Johan och Spogardh.

(Idén lånad av Sandra Juto.)

torsdagsögonblick

09:27



13:14



20:25

Bon Iver | Holocene

september 2010

Att ta uppehåll från Artisten (okej då, Högskolan för Scen och Musik i Göteborg) och gå på Ljungskile var kanske det bästa jag gjort i hela mitt liv. Nu flera månader efter känner jag hur saker börjar falla på plats i huvudet, gällande så vitt skilda, och så nära, saker som självförtroende, sång, arrangering, uttryck, min egen vilja, komposition och vilka man egentligen vill bilda band och ensembler med.

En annan sak som börjar falla på plats är mina fotoarkiv. Långsamt, långsamt går jag igenom och rensar alla tonvis med bilder jag tog under förra året. Jag trivdes så bra! Och då tar jag så sjukt mycket bilder! Och de är så fina också! Och jag hittar en massa bilder som jag aldrig bloggade! Så här kommer några bortglömda guldklimpar från september 2010.

***

Taking time off from Artisten (allright, Academy of Music and Drama in Göteborg) to go to Ljungskile may have been the best thing I've done in my life so far. Several months afterwards I still feel how things are falling into place. I'm looking through my photo archives, trying to purge the insane amounts of photos, founding several that I didn't blog back then. Here's September 2010.


Fina löv och fin Kelley på Bohuskvällen.


Morgondimmigt vid Enandergården på uppstartskörhelgen.


:)


Det här måste vara när Kobra spelade förband på L'Jazz?


Pusskort. Tror att det är taget på Bersas födelsedagsfest.


Åse på en av våra många promenader.


Det här är så skojigt, jag tror att det är från Joels och Åses födelsedag. Här sitter vi och har förhållandevis trevligt tillsammans ...


... och på den här bilden ser vi hur Johan sitter ensam och muttrar i mörkret i rummet bredvid! Vad höll du på med, Johan?

Sofia Talvik | Will You Call Me When You're Sober

slagverksrummet

Slagverksrummet på Ljungskile blev ju något av en fristad; någonstans dit jag kunde gå och bara sjunka ned, och gärna lyssna på någon som övade marimba. Slagverksrummet på Artisten är svårare. Det är låst, for one thing, men jag känner också bara knappt hälften av slagverkarna och vill inte störa.

Planen på lång sikt är att helt enkelt bli upptagen i slagverksfamiljen (jodå, de är en familj, kallar sig en familj och beter sig som en - slagverkare är helt enkelt lite nördigare än andra), men det enda hittills vedertagna sättet att göra det utom att spela slagverk verkar vara att gifta sig med en av dem. Så jag friade till Spogardh. Han svarade "inte nu".

***

The percussion room at Ljungskile became something of a safe haven for me; someplace I could go and just sit, and preferably listen to someone practising marimba. The percussion room at Artisten is more difficult. It's locked, for one thing, and I only know about half of the percussionists and I don't want to disturb them.

The long term plan is simply being accepted into the percussion family (oh yes, they are a family, call themselves a family and act like one - percussionist are simply more nerds than others), but the only failproof way to do that without playing percussion is apparently marrying one of them. So I proposed to Spogardh. He answered "not now".

Daniel Berg | Blue Memories

insparksfesten

Total foto- och därmed också bloggtorka har det varit i veckan. Terminsstarten har totalt sugit musten ur mig, inte egentligen kursen i sig utan all administration runt omkring - jag har varit registrerad på fel saker fram och tillbaka, en del som varit mitt fel men en hel del som inte har det. Allt har inte ordnat upp sig än, men det mesta.

Jag läser på Pedagogen den här terminen men gör förstås mitt bästa för att tillbringa så mycket tid som möjligt på Artisten. Insparksfesten igår var inget undantag. Idag mår jag som jag förtjänar. :)

***

I haven't taken any photos at all this week. Start of the new semester has been quite tiring, not the classes themselves but all the administration - I've been registered on the wrong courses and stuff like that. Not everything is fixed yet but most of it.

I'm taking some obligatory pedagogy courses along with all the other future teachers this semester, but I'm doing my best to spend as much time as possible at the academy of music and drama anyways, since it's where I belong. The start of term party last night was no exception. :)

Paul Simon | You Can Call Me Al