slagverksrummet

Slagverksrummet på Ljungskile blev ju något av en fristad; någonstans dit jag kunde gå och bara sjunka ned, och gärna lyssna på någon som övade marimba. Slagverksrummet på Artisten är svårare. Det är låst, for one thing, men jag känner också bara knappt hälften av slagverkarna och vill inte störa.

Planen på lång sikt är att helt enkelt bli upptagen i slagverksfamiljen (jodå, de är en familj, kallar sig en familj och beter sig som en - slagverkare är helt enkelt lite nördigare än andra), men det enda hittills vedertagna sättet att göra det utom att spela slagverk verkar vara att gifta sig med en av dem. Så jag friade till Spogardh. Han svarade "inte nu".

***

The percussion room at Ljungskile became something of a safe haven for me; someplace I could go and just sit, and preferably listen to someone practising marimba. The percussion room at Artisten is more difficult. It's locked, for one thing, and I only know about half of the percussionists and I don't want to disturb them.

The long term plan is simply being accepted into the percussion family (oh yes, they are a family, call themselves a family and act like one - percussionist are simply more nerds than others), but the only failproof way to do that without playing percussion is apparently marrying one of them. So I proposed to Spogardh. He answered "not now".

Daniel Berg | Blue Memories