En ny delkurs började den här veckan, och jag är förvirrad. Det är en femveckors gestaltningskurs; vi har blivit utplacerade på de olika konstnärliga instutitionerna i stan och blivit indelade i såväl seminariegrupper som mindre projektarbetesgrupper - själv ska jag höra till HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk. Vilket ju är roligt förstås, för där har jag inte varit så mycket.
Men förutom ett par utställningsbesök och några övningar att reflektera över - i och för sig intressant - har vi inte fått reda på så mycket om vad vi egentligen ska ... göra. Min klasskamrat Sara beskrev det ganska träffsäkert på sin blogg (vi ska skriva projektdagbok i bloggform under kursen - alltid något att hålla fast vid; blogga vet jag ju i alla fall hur man gör): "Hur alla tycks vara i samma fas av 'alltså GE oss bara en uppgift, en plan, ett MÅL!'". Haha, precis så känns det.
Och allt detta är nyttigt i sig, för mig. Att det är så jobbigt att vara förvirrad. Att det inte medför någon öppenhet för mig, som mina båda seminarieledare säger, utan att jag tvärtom känner mig låst, begränsad och rädd. Prestationskrav, med all säkerhet. Att jag behöver kontroll för att hålla undan prestationskraven och bekräftelseberoendet. Det ska jag fundera på över helgen.
Nina Simone | Don't Explain
No comments :
Post a Comment