Sedan jag kom hem från Herräng för tre veckor sedan har jag gjort nästan ingenting. Fotat ett bröllop, sjungit två konserter, badat på kvällarna, varit på landet några dagar, sovit dåligt (värmen, antar jag), träffat några vänner, lyssnat på några spelningar, dansat en del blues (men för lite för att täcka mitt tydligen aldrig sinande behov). Annars inget. Strögrejer som fastnat i kameran såg ut såhär:
Det här kan man äta!
Det gjorde jag i denna prima kvinnas sällskap.
Kristoffer och var på en störtfin promenad i Botaniska och Änggårdsbergen. Åh, ibland kan jag sakna Guldheden så mycket. När jag blir rik ska jag köpa en etta, en sån som jag hyrde 2007, på Dr Lindh. Och så ska jag bo där och ha allt detta bara tvärs över vägen och stå på balkongen och titta på skogen när den ser ut som Fangorn om kvällarna.
Fikade med min gamla vän Markus, och fick äntligen se lägenheten han och Anneli bott i hur länge som helst nu. Dåligt att det dröjde; bra att vi skärpte till oss.
På väg hem från Markus stannade jag förbi hos föräldrarna och plundrade trädgården lite. Knappt några plommon alls fick vi i år trots att föregående år nästan dränkt oss i denna fantastiska frukt, så det gällde att passa på medan det fanns.
Fem ynka burkar marmelad blev det (och jag tycker ju att till och med marmelad är slöseri med plommonen när det är så gott att bara gå och äta dem direkt från trädet).
- Här sitter jag och ser ut som en hipster, sa Åse.
- Självinsikt är en dygd, sa jag.
Kvällshimlen när jag och Jonathan hade haft konsert i Slättåkra kyrka.
En fredag blev det kvällsbad. Jag säger så väldigt sällan nej till kvällsbad. Särskilt inte när Daniel ringer och säger "jag hämtar dig hemma hos dig". Jahatack!
Och alldeles igår hade jag min syssling Solveig här på frukost ... och lunch, i sju och en halv timme. Det hade vi inte bestämt ursprungligen, men man får ju passa på när man inte kan träffa människan så ofta. (För övrigt, som ni ser är det hon som fick alla snygg-gener.)
Lido | Money
No comments :
Post a Comment