Var har du varit i sommar?
I Svartedalen
i London
i Jämtland
i Herräng
i Uppsala
i Stockholm
på landet
och i Göteborg.
Vad har du ätit?
Frozen yoghurt, superfina frukostar, nattfika.
Vad har du druckit?
Vatten. Alltid vatten. Och en och annan juice, särskilt Orange Lifestyle och Citronkyss. Jag är ju skapligt svag för citrusfrukter och ananas.
Vad har du läst?
Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce, som jag fått i födelsedagspresent av Bersa och som jag tyckte mycket om. Fiktioner av Jorge Luis Borges, som jag vande mig vid, eller nej, snarare: jag lärde mig dess sätt och mot slutet fann jag mig övervunnen. Den påminde mig om en av mina gamla älsklingböcker från gymnasiet, Cirkusdirektörens dotter av Jostein Gaarder, som jag följaktligen var tvungen att rota fram ur bokhyllan och läsa om (det visade sig att jag fortfarande tycker mycket om den). Egenmäktigt förfarande av Lena Johansson, som precis som alla säger var besvärande och superb.
Vad har du tittat på?
En enda film har jag sett på hela sommaren: About Time. Den var varm, precis i min smak. Teve intresserar mig ju inte nu när det inte är säsong varken för Downton Abbey, Glee eller På Spåret.
Vad har du sett?
Tydliga blixtar över hustaken mittemot, mer än något annat år jag kan minnas.
Vad har du haft på dig?
Randiga shorts, sandaler och röda träskor, blå omlottbyxor, linnen, den röda långklänningen, fjällvandringskläder, danskjolar och -klänningar.
Vad har du jobbat med i sommar?
Jag har jobbat mycket, mycket lite i sommar. Men det lilla har varit som sångerska och som fotograf. Drömlivet.
Vad har du längtat efter i sommar?
När jag kom hem från Herräng och var förkyld (som man alltid är) längtade jag efter att min röst skulle bli som vanligt igen, så att jag slapp oroa mig för konserterna (men jag klarade dem fint trots att rösten inte var i sitt bästa skick). I slutet av juli började jag längta efter att repa med min kör, Amanda, igen, och efter de människor jag inte träffat på hela sommaren: mitt band, Karolina, Karin och annat musikhögskolefolk. Annars har jag saknat ingenting.
Vilken var sommarens bästa fest?
Fredagsfesten på Herräng eller avslutningsnatten på EBI. Att vara på rätt plats.
Vilket var sommarens bästa bad?
Det här har varit kvällsbadens och nattbadens sommar framför allt. Men allra mest nattbadet i Bergsjön och den totala tryggheten där jag flöt och tittade på stjärnorna.
Vilken var sommarens bästa konsert?
Navarra ligger bra till, the Storm and the Fire såklart, eller Laia på Masthuggsberget. Oj, den här sommaren har jag visst bara lyssnat på mina egna vänner och bekantas band. :)
Vilka var sommarens låtar?
Dirty Loops: Lost In You, Ryan O'Shaughnessy: Lost In You, Spiri: Kransen, Timbuktu: Annie Leibovitz, Lido: I Love You, 50 Cent: Twisted.
Vad har du tänkt på i sommar?
Inclusivity. Courage & permission ("as teahers we have to show it, give it and be it"). Att jag vill umgås mer med mig själv, att ingen står ut med mig så bra som jag själv gör, att ingen är så perfekt anpassad för att tillbringa tid med mig som jag själv är. Att jag behöver sluta värdera min tid i vad som är produktivt och inte; när jag ser tillbaka på de senaste åren är det aldrig sådant jag har tvingat fram för att jag bestämt mig för det, som har burit frukt. Att jag vill vara den person hemma som är jag på fjället: lika grundad, trygg och luftig; den som aldrig binder in sig, den som är på rätt plats, fri och långsam. Den personen vill jag hitta hemma.
Att jag kan lita på min tolkning av andra människors känslor. Jag har ofta rätt. Jag ser ju vad de känner och menar; veckor och månader senare får jag reda på att det var som jag trodde. Att om folk tycker att jag är konstig så är det deras issues som ställer till det. Att när folk tycker att jag är för mycket och för intensiv och säger saker rätt ut och inte går med på att spela deras sociala spel, så är det för att mitt sätt att vara gör det svårt för dem att gömma sig och sina rädslor.
Att känslan "du lämnar mig väl aldrig!" bara handlar om nuet, ingenting om framtiden.
HSP och insikten kring hur det har påverkat mitt liv. Jag kan fortfarande inte skriva precis vad det handlar om, jag ska gömma det i mitt hjärta ett tag till.
Att det fungerar att göra det man älskar och låta det goda komma till en. Det fungerar. Att vara öppen, oplanerad; förberedd i sin trygghet men inte genom att planera allt intill krampandets gräns. Herräng-Stockholm-Uppsala-resan visar det så tydligt: att jag kunde slänga ut en fråga på Facebook för att se om någon ville träffa mig eller ha mig sovande hos sig, och allt löste sig til det bästa. För några år sedan hade mina kontrollbehov gjort den sortens luft i planeringen till en omöjlighet. Nu kunde jag vänta och låta allt falla på plats av sig självt. Det gjorde det. Insikterna och glädjen jag fick i belöning var värda allt.
Vad ska du göra om nästa sommar?
Ingenting går någonsin att göra om ... Och det önskar jag mig inte heller. Nästa sommar är en helt annan situation, vem vet vad jag gör då, var jag bor då? Men, det är klart att jag vill åka till Herräng, till EBI och till fjällen, om pengarna räcker.
Vad hade du velat göra mer av?
Jag hade velat fota fler bröllop (jag var dessutom tråkigt nog tvungen att tacka nej till två förfrågningar på grund av att jag var bortrest). Jag tycker att bilderna blir så fina nu och är så glad och stolt. Varför vill inte hela världen ha mig som bröllopsfotograf, får man undra det?
Har du kysst någon i sommar?
Inte nån!
Hur många bröllop blev det?
Bara två! Men ett av dem var min bästa väns. Och jag fotograferade porträtt, sjöng och spelade piano på vigseln, höll tal (folk skrattade på rätt ställen!) och var helt rörd och emotionell hela dagen, så det vägde som minst tre bröllop i både ansträngning och kärlek.
Ser du fram emot hösten?
Alltid. Sommaren har vunnit över mig på sin sida dessa två år (här är sommaren 2013), men hösten är min tid, har alltid varit. Den klara luften, färgerna, dofterna i regnet och efter det, hur regnet låter mot taket ovanför min vindslägenhet; ni förstår mig ju - ni kan se mig i hösten, visst kan ni? Den har aldrig varit så osäker som nu, och jag har aldrig varit så pank som nu, och aldrig så lycklig.
Också:
"Be patient toward all that is unsolved in your heart and try to love the questions themselves, like locked rooms and like books that are now written in a very foreign tongue. Do not now seek the answers, which cannot be given you because you would not be able to live them. And the point is, to live everything. Live the questions now. Perhaps you will then gradually, without noticing it, live along some distant day into the answer."
- Rainer Maria Rilke, ur Briefe an einen jungen Dichter
No comments :
Post a Comment