berlin del 6: lördagsnatten

På lördagen - tredje danskvällen - upptäckte Johanna och jag ett system som funkade superbra för oss, och som vi sedan använde resten av resan. Vi gick hem och lade oss och sov ett par timmar efter middagen - mellan tio och midnatt ungefär - och sedan gick vi till dansen. Med det systemet var jag pigg och glad på dansgolvet hur länge som helst (och det vi missade av dansen de första timmarna, var bara rätt dåliga band som spelade alldeles för snabb gubbrockblues, och ett alldeles för trångt och svettigt dansgolv). Det är ju småtimmarna som är bäst, och nu var jag på topp just de där timmarna, alla tre kvällar som var kvar. Det var perfekt helt enkelt.

Och just på lördagen hade jag dessutom fotoinspiration av den typ som inte tar någon tid eller uppmärksamhet från dansen, utan som bara är en fortsättning av dansflowet. Såhär såg natten ut:


När man gick in i huset såg det ut såhär.


Efter några trappor upp kom man in hit.


Och gick vidare förbi det här ...


... för att snart hamna här.


Alltså Tangoloft. Det var Så. Fint.


Men så var jag ju också där med några av de finaste personerna jag vet.


Och där ligger Blues Garden-flyern som jag har gjort, på ett bord tillsammans med flyers för danshändelser i hela världen. Vad stort det känns. På riktigt liksom. Att vår lilla älskling platsar här. (Och det gör den verkligen!)


Medan vi väntade ut bandet som spelade alldeles för mycket gubbrockblues råkade vi bilda en massagekedja på golvet i ett av sidorummen. Efter ett tag fylldes den på med folk vi inte kände och sträckte sig ända ut i hallen. Det var bra för mina stackars muskler.


Vid halv fem på morgonen såg jag ut såhär (foto av Anna Wallström Grunander).


Och allt annat var bara dans, dans, dans. Så jäkla magisk och underbar dans, hela natten.


När DJ:n till slut sa ifrån att nu fick det räcka - vid klockan sju ungefär - var vi sju göteborgare kvar. Rätt bra!


Morgonljus och taxi hem till vandrarhemmet. <3