Det här är en collagebok som jag gav i present åt Jens på hans födelsedag för knappt ett år sedan. Den bygger på Satellite Call av Sara Bareilles, en låt som jag lyssnade mycket på då och som fanns på en spellista som vi lyssnade på ofta precis när vi blev tillsammans. Och förstås bygger den på alla våra samtal om rymden, eftersom det är Jens kanske största intresse (det skulle han eventuellt inte gå med på eftersom han är intresserad av nästan allt, men utifrån uppfattar jag det så :)).
I början tänkte jag att jag inte skulle visa den för någon annan än Jens, för att den kändes så mycket oss men framförallt för att allt var så skört och nytt och stort och läskigt. Och nu när vi har varit tillsammans en aning längre än då, och jag bara tänker att jag vill vara med Jens jämt jämt så känns det inte alls skört och nytt och läskigt. Men fortfarande stort. Och tryggt och bara världbäst. Så nu kan jag visa boken för precis vem som helst, eller rättare sagt - jag vill visa boken för vem som helst. Er, alltså. :)
Här är framsidan. Det mesta av urklippen kommer från en gammal atlas jag köpt på loppis (det är den finaste atlas jag sett. Jag har köpt två precis likadana, en som jag klipper i och en som jag inte klipper i). Klantade mig lite när jag klistrade och fick försöka justera papperet lite vilket gör att man ser en klisterrand på ena kanten, men den syns mycket mindre i verkligheten än på bild, vilket ju trots allt är vad som spelar roll.
Och när folk undrar varför jag sparar på små pappersbitar i alla möjliga former, mönster och storlekar - här är skälet. :)
Guldpenna på svart, inga konstigheter.
Det här uppslaget, som är mittuppslaget (man ser stygnen jag sytt i ryggen om man tittar noga här), är egentligen bara två baksidor som jag tyckte var fina ...
... för hela poängen är att man kan lyfta upp flikarna ...
... och få hela stjärnhimlen framför sig.
De här "taggarna" är mekanismen jag uppfann för att limma fast sidorna med stjärnbilderna. Trycket gick nämligen hela vägen ut på kanten, så det fanns inte direkt någon sömsmån att limma på. Då klippte jag ut taggkanter, för att missa så lite av motivet som möjligt.
Taggkanter funkar så att man klipper en taggig kant på papperet som man vill fästa motivet i - i det här fallet det svarta papperet som jag sytt fast tillsammans med de andra - och så klistrar man fast varannan tagg på baksidan och varanna tagg på framsidan av det motiv man vill ha insytt med de andra, fast utan att behöva vika själva motivet på mitten och sy direkt i det. Om ni fattar. :)
Solsystemet. Ej skalenligt som ni förstår. :) Tårtpapper till sol och små notbolllar till planeter; de inre något mindre bollar än de yttre bara för att markera. Och sångtexten som asteroidbältet mellan Mars och Jupiter.
En sorts tidslinje över vår relation fram till då.
Och baksidan.
Tänkte ni på att ett streck försvann ut över kanten, "Vårt solsystem ligger ungefär här"? Det gjorde jag med när jag klippte ut det. Det bestämdes förstås av stjärnkartan på andra sidan av samma papper, men jag tyckte ändå att det var fint att just på uppslaget med textraden "lost somewhere in this great big beautiful sky" så började en pil, en som ska leda hem till vårt solsystem, och som man inte genast såg vart den tar vägen.
Och så, här på sista uppslaget, där vår tidslinje börjar med en bild på en älgkalv ...
... så slutar den såklart inte, eftersom vi fortfarande är tillsammans ...
... utan det vita strecket som binder samman vår tidslinje fortsätter på baksidan ...
... där jag har klippt in vårt solsystem och slutet på den orangeröda pilen som jag kapade på en tidigare sida, så att man på baksidan av collageboken hittar hem till vårt solsystem.
Det tyckte jag var fint.
Sara Bareilles | Satellite Call
