Den här situationen är så märklig, jag har så blandade dagar: ena dagen på gott humör och lyckas hålla mig aktiv, nästa dag sjunker jag ihop som en klump och lyckas inte ta mig för nånting och tycker bara att den här dagen är helt meningslös ... Och jag förstår aldrig varför det blir som det blir. Så konstiga effekter den här pandemin och arbetslösheten har på mig. Hur som helst, här är några bilder jag tog i slutet av oktober.
Jag var och fikade med Johan, det var i alla fall bra!
Och gick på några långpromenader i Skatås när det var fint väder.
Bäst är det när jag tar med mig lunch så att jag kan gå någon av mina långa favoritrundor. Oftast blir det en wrap på vad som finns hemma - sojabullar, sojabönor, paprika, körsbärstomater, gurka och salladsdressing var det i denna.
Liam lagade storkok och frös in. Snart klarar vi oss hela vintern!
Och jag bakade! Alldeles själv! Vavava. Det var succén med kolasnittarna på mitt afternoon tea som gjorde det. Jag insåg då hur himla enkelt det var? Kolasnittar verkar vara som linssoppa, omöjligt att misslyckas med. Så den här gången bakade jag halva satsen med lakritsplopp ovanpå och halva med Fazermint. Skoja min doja vad gott.
Tyckte att de här mönstren matchar så fint. Sängen ja, där tillbringar jag visst mycket tid. Ibland tar det mig flera timmar att komma ur sängen på morgonen. Inte för att jag är trött (jag sover bra, tack och lov) utan för att jag helt saknar motivation. Det är himla trist och gör mig lite ledsen att tänka på.
Kom ut på ett par morgonpromenader ändå, även om det ju gott och väl hinner bli förmiddag då när jag går upp ur sängen sent.
Höst på min gata.
Och på mammas födelsedag var Liam och jag hemma hos föräldrarna och födelsedagsfikade i trädgården med avstånd och utan att kramas. Fint att träffa dem även om det var kort! Fint att vi alla har hälsan än så länge. Och fint att vädret var så gott att det gick att sitta utomhus, det är inte alltid man vill det i slutet av oktober.
Z. Randall Stroope | I Am Not Yours
Vilket jättefint bildpar, den där lövbilden och sängen! Det tänkte jag så fort jag såg dem - innan jag läst din text. :)
ReplyDeleteVill också säga något om din depression, för att det känns fel att inte nämna det när du skriver om den, men svårt att veta vad som finns att säga, för du går väl redan i terapi väl? Kanske dags att sätta in medicin eller höja dosen om du redan tar antidepressiva? Med tanke på att avståndsvardagen lär pågå ett bra tag till känns det oklokt att liksom "bara" vänta ut det och hoppas att det går över. Det hinner sätta sig då, tänker jag?
Kramar!
Det var jag som skrev kommentaren ovan! :)
Delete