kristins promenadblogg del 3



Här kommer förra veckans promenadrapport! Jag började på tisdagen, en förmiddag med strålande sol och Erik till sällskap. Han vill aldrig le eller skratta på bild, jag vet inte varför.


Dagen efter var omgivningarna desamma men helt annorlunda!


Till onsdagssällskap hade jag Pernilla. Vi hann avhandla både livsfilosofi och framtidsdrömmar under promenaden, det var härligt.


Hela världen mjölkvit över Delsjön.


Och det här tunna lagret snö pudrat över skogen och gångvägen, det gör mig så lycklig.






På torsdagen tog Lisa, Tove och jag en lång och härlig vända över Västra Långvattnet, men då fotade jag så mycket att det får bli ett eget inlägg.


Sedan blev det fredag, och kolla här då! Det är Robin! Som jag inte har träffat med massvis med år! Men nu! Det var så galet kul och inspirerande. Fortfarande en av de mest kreativa människor jag någonsin haft äran att träffa. Och så fint att det är så lätt att träffas och prata om allt när man inte setts på så länge. Vilken grej.


Och sedan var det söndag och helt löjligt strålande väder och vi var ute ett helt gäng och larvade runt och gjorde upp eld och allt möjligt. Mer om det senare!

Och annars då? Nämen så länge jag beter mig såhär - kommer ut och går och får frisk luft, motion, dagsljus, natur och sällskap så gott som alla dagar i veckan - verkar det gå bra med mitt mående och dugligt med min framtidstro. Så jag håller mig till den strategin just nu.

vecka 3



Vecka 3 (nu har terminen börjat så nu mäter jag livet veckonummer igen!) började med en ganska grå morgonpromenad i Trädgårdsföreningen. Jag går oftast dit när jag tycker att jag behöver ta en promenad men inte riktigt orkar med att jag bor mitt i stan. Det är i alla fall en park och en väldigt fin sådan.



Bakom staketet på Trägår'n sover dekorationerna i väntan på sommarens klubbkvällar.


Vet inte vad det här är för växt, men jag fotar den ofta.


Den här inköpslistan på kylskåpet hemma är så fin och gör mig så glad. Vårt språk - ni vet det här egna språket man skapar ihop med någon man har en nära relation med - är ett sådant mischmasch av svenska och engelska nu, och det ser man så tydligt här. Finast är allt det som blivit direktöversatt - som att vi säger I shall go and lie myself istället för I'm going to bed - och som att vi säger household paper, som det står här, istället för kitchen roll. Och att Liam vet vad diska heter men inte diskmedel, så då blir det diska liquid. Jag älskar det.



Och på tal om Sverige fick Liam sitt personnummer den veckan! Jag hade INTE fattat hur svårt det är att bo här utan personnummer eftersom jag ju ... har ett. Det första vi gjorde var att gå och ansöka om ett ID-kort åt Liam och sedan firade vi med semlor. :)


På torsdagen var det pysselkväll på zoom som vanligt. Inte för att vi pysslar så mycket, men ändå. :)


På fredagseftermiddagen regnade det och Anna och jag tog en kort promenad. Medan regnet tilltog kröp vi in under taket längst in på scenen i Trädgårdsföreningen och fikade vilket faktiskt var oväntat ombonat och mysigt (tills man var tvungen att ge sig ut i ovädret och ta sig hem). Den här vanan av att umgås utomhus för att det bara är så man gör nuförtiden, nästan oavsett väder, vilken grej va.


På lördagen visade sig vädret däremot från sin bästa sida och Tove och Lisa och jag var ute och promenerade. Isen låg i drivor runt Delsjön ...


... och vi fotade den bäst vi kunde.



Att gå ut i skogen på med sju sorters kakor? Tyder på EXTREMT vettigt sällskap skulle jag säga.



Färgerna och ljuset över sjön ...


... och så det böljande samtalet som inte hinner ta slut på tre och en halv timme, det är jag så glad och tacksam för.



Hemma.


Och på söndagen hände detta?! Vi hade folk hemma? Och umgicks en hel eftermiddag?! Vi hade inte träffat någon inomhus sedan början av december, så nu tänkte vi ... Nämen nu kan vi nog träffa ett annat hushåll. Så Paul och Marianne kom hit på lunch och sedan spelade vi Dominion hela eftermiddagen och det var så himla härligt.


Och frampå kvällen hämtade de Ella (som varit hos sin mormor) så då fick vi träffa henne också.


Gullgris!


Ändå gosigt när man blir vald av ett barn.

Överlag en fin vecka, med plats för depp och oro (varför går det så bra för Sverigedemokraterna? Vad ska vi göra åt det? Hur kan det fortfarande vara krig och svält i Jemen? Vad ska vi göra åt det?), men också för ljus och kärlek. Det är en himla tur att jag fotar allt det vackra. Ifall jag skulle glömma.

längt



De senaste veckorna har en märklig längtan plötsligt smugit sig på. När snön kom för ett litet tag sedan och allt var så vackert ... Då dök det upp en längtan efter mer snö! Mer snö, mer av det vackra. Vara ute länge och ha med sig lunch och vara frusen men glad och sedan komma in med kalla kinder och trötta muskler och duscha varmt och mysa hela kvällen och somna tidigt för att man är så slut. Jag längtade alltså efter att åka skidor!

Jag förstår ju att jag måste ha en väldigt romantiserad bild ... Jag fick gå tillbaka tio år i arkiven för att hitta bilden ovan, och det var senast jag åkte utför. Men jag minns det som jättespännande. Jobbigt, såklart, men mest roligt. På platten har jag inte åkt sedan jag var liten. 25 år sedan? Så nu har jag bestämt att någon sorts vinterresa får bli av nästa vinter. Jag längtar.

Och när jag väl var i farten med längtet, då ... var det som att öppna en kran och så tillät jag mig drömma om allt annat.


Jag längtar till sommarfjället också, förstås! Om det går att resa till sommaren blir det Padjelantaleden. Där har jag aldrig varit.


Jag har också en fundering på att ta mig tillbaka hit - till Blåhammaren. Om det går att resa, alltså, kanske jag tar tåget upp och går Jämtlandstriangeln själv över en långhelg i september, för att få se det här höstfjället som alla pratar om och som jag aldrig upplevt. Det här skulle alltså kunna bli mitt livs första år med dubbla fjällvandringar!


Jag längtar efter dansfest. Riktiga stora fester och att klä upp sig och peppa och liveband och hela klabbet.


Jag längtar efter annan fest, massvis med folk och musik och fuldans och vänner och glädje och spontanitet och trams.


Och mindre middagar med goda samtal och god mat och gott om tid.


Jag längtar efter att efter en långpromenad kunna bjuda med vännerna hem på film och pizza, bara för att man kan.


Jag längtar efter att kunna svänga förbi mina föräldrar utan att det är någon grej med det, och att fira jul, och att mamma och jag ska ha födelsedagskalas ihop igen.


Jag längtar efter att ha spelning, så himla mycket längtar jag efter det. Särskilt för dansare!


Jag längtar efter att åka på bluesdanshelg. Särskilt i Storbritannien. Allra mest Spoonful.


Jag längtar till Louisiana.


Och efter att åka och hälsa på vänner i andra delar av landet och världen.


Jag längtar efter att ha den typen av energi igen där idéer och planer och projekt bara kommer till mig, och där några av dem förverkligas och blir något av det roligaste man varit med om i sitt liv.


Men allra, allra mest längtar jag efter mitt jobb. Längtar efter människorna, längtar efter själva sysslorna att hålla i körrepen och sjunga och förevisa och skratta och arra låtarna, jag saknar att komma hem trött och glad och med energi och skjuts som räcker in i nästa dag, jag längtar efter att ha mening med vardagarna. Längtar efter allt med mitt jobb. ... i alla fall sedan jag började leja bort deklarationen. :)

kristins promenadblogg del 2



Mer promenadblogg! Detta för att det bara är promenader som är roligt! Resten av tiden liksom bara ... går? Det låter ju tragiskt. Men å andra sidan, vad kan man göra åt den här situationen annat än att vänta ut den? Och ur väntan kommer det alltid något bra. Det har jag lärt mig förut. Det kommer börja spira idéer snart. Några idéer har redan visat sig lite hastigt, men jag har inte fångat någon av dem än, för det är inte dags. Men sen. Något blir det alltid.


Hur som helst, i fredags var jag i Skatås igen med Lisa. (Det är ju tur i oturen att vi är arbetslösa tillsammans, så att man i alla fall har någon att umgås med på dagtid i veckan.)


Det var några minusgrader, krispigt och ljuvligt.


Här är sjö nummer 1 av 3 som vi passerade, Härlanda Tjärn.


Toapaus!


Så småningom kom vi fram till sjö nummer 2, Lilla Delsjön, och den här superfina udden.


Utsikten var denna ...


... och denna. Gnistrigt och vackert åt alla håll.



Jag njöt!


Tigerkaka och andra kakor (?) som Lisas mamma Birgitta bidragit med. Tycker annars att tigerkaka kan vara rätt trist, men den här med apelsin i alltså! Så gott.


Sedan traskade vi vidare förbi sjö nummer 3 - Stora Delsjön.


Och sedan gick vi ned till spårvagnen och åkte hem. Nästan fyra timmar var vi ute allt som allt - rimligt! Känns extra rimligt att vi passade på att njuta nu när det ska regna hela veckan och inte gnistrar alls. Det är timmar som dessa jag lever på just nu.


Dagen efter var det lördag och jag promenerade i Änggårdsbergen med Johan och Gabriel. Gabriel är ofta såhär lite tveksam till livet på tidig eftermiddag. :)


Trinde Mosse var helt fullt av folk som inte var tveksamma till livet alls! Och massvis med grillglada gäng vid eldar runt hela sjön. Ovant att se så mycket folk däruppe (jämfört med före pandemin) men mysigt!


Gabriel piggnade till men höll sig helst på land. Lite läskigt med allt det där hala.


Medan jag glatt halkade omkring på isen och fotade.




När vi klev ned genom Änggårdsbergen var Gabriel på sitt allra bästa humör och sjöng alla sånger från luciatåget på förskolan. Jag fattade inte vilken låt som var vilken, men Johan tolkade. <3

Hoppas på att jag snart har något annat att dokumentera än promenader ... Men rent realistiskt lär det nog dröja!

The 1975 | Frail State of Mind