längt

De senaste veckorna har en märklig längtan plötsligt smugit sig på. När snön kom för ett litet tag sedan och allt var så vackert ... Då dök det upp en längtan efter mer snö! Mer snö, mer av det vackra. Vara ute länge och ha med sig lunch och vara frusen men glad och sedan komma in med kalla kinder och trötta muskler och duscha varmt och mysa hela kvällen och somna tidigt för att man är så slut. Jag längtade alltså efter att åka skidor!

Jag förstår ju att jag måste ha en väldigt romantiserad bild ... Jag fick gå tillbaka tio år i arkiven för att hitta bilden ovan, och det var senast jag åkte utför. Men jag minns det som jättespännande. Jobbigt, såklart, men mest roligt. På platten har jag inte åkt sedan jag var liten. 25 år sedan? Så nu har jag bestämt att någon sorts vinterresa får bli av nästa vinter. Jag längtar.

Och när jag väl var i farten med längtet, då ... var det som att öppna en kran och så tillät jag mig drömma om allt annat.


Jag längtar till sommarfjället också, förstås! Om det går att resa till sommaren blir det Padjelantaleden. Där har jag aldrig varit.


Jag har också en fundering på att ta mig tillbaka hit - till Blåhammaren. Om det går att resa, alltså, kanske jag tar tåget upp och går Jämtlandstriangeln själv över en långhelg i september, för att få se det här höstfjället som alla pratar om och som jag aldrig upplevt. Det här skulle alltså kunna bli mitt livs första år med dubbla fjällvandringar!


Jag längtar efter dansfest. Riktiga stora fester och att klä upp sig och peppa och liveband och hela klabbet.


Jag längtar efter annan fest, massvis med folk och musik och fuldans och vänner och glädje och spontanitet och trams.


Och mindre middagar med goda samtal och god mat och gott om tid.


Jag längtar efter att efter en långpromenad kunna bjuda med vännerna hem på film och pizza, bara för att man kan.


Jag längtar efter att kunna svänga förbi mina föräldrar utan att det är någon grej med det, och att fira jul, och att mamma och jag ska ha födelsedagskalas ihop igen.


Jag längtar efter att ha spelning, så himla mycket längtar jag efter det. Särskilt för dansare!


Jag längtar efter att åka på bluesdanshelg. Särskilt i Storbritannien. Allra mest Spoonful.


Jag längtar till Louisiana.


Och efter att åka och hälsa på vänner i andra delar av landet och världen.


Jag längtar efter att ha den typen av energi igen där idéer och planer och projekt bara kommer till mig, och där några av dem förverkligas och blir något av det roligaste man varit med om i sitt liv.


Men allra, allra mest längtar jag efter mitt jobb. Längtar efter människorna, längtar efter själva sysslorna att hålla i körrepen och sjunga och förevisa och skratta och arra låtarna, jag saknar att komma hem trött och glad och med energi och skjuts som räcker in i nästa dag, jag längtar efter att ha mening med vardagarna. Längtar efter allt med mitt jobb. ... i alla fall sedan jag började leja bort deklarationen. :)