kristins promenadblogg del 2



Mer promenadblogg! Detta för att det bara är promenader som är roligt! Resten av tiden liksom bara ... går? Det låter ju tragiskt. Men å andra sidan, vad kan man göra åt den här situationen annat än att vänta ut den? Och ur väntan kommer det alltid något bra. Det har jag lärt mig förut. Det kommer börja spira idéer snart. Några idéer har redan visat sig lite hastigt, men jag har inte fångat någon av dem än, för det är inte dags. Men sen. Något blir det alltid.


Hur som helst, i fredags var jag i Skatås igen med Lisa. (Det är ju tur i oturen att vi är arbetslösa tillsammans, så att man i alla fall har någon att umgås med på dagtid i veckan.)


Det var några minusgrader, krispigt och ljuvligt.


Här är sjö nummer 1 av 3 som vi passerade, Härlanda Tjärn.


Toapaus!


Så småningom kom vi fram till sjö nummer 2, Lilla Delsjön, och den här superfina udden.


Utsikten var denna ...


... och denna. Gnistrigt och vackert åt alla håll.



Jag njöt!


Tigerkaka och andra kakor (?) som Lisas mamma Birgitta bidragit med. Tycker annars att tigerkaka kan vara rätt trist, men den här med apelsin i alltså! Så gott.


Sedan traskade vi vidare förbi sjö nummer 3 - Stora Delsjön.


Och sedan gick vi ned till spårvagnen och åkte hem. Nästan fyra timmar var vi ute allt som allt - rimligt! Känns extra rimligt att vi passade på att njuta nu när det ska regna hela veckan och inte gnistrar alls. Det är timmar som dessa jag lever på just nu.


Dagen efter var det lördag och jag promenerade i Änggårdsbergen med Johan och Gabriel. Gabriel är ofta såhär lite tveksam till livet på tidig eftermiddag. :)


Trinde Mosse var helt fullt av folk som inte var tveksamma till livet alls! Och massvis med grillglada gäng vid eldar runt hela sjön. Ovant att se så mycket folk däruppe (jämfört med före pandemin) men mysigt!


Gabriel piggnade till men höll sig helst på land. Lite läskigt med allt det där hala.


Medan jag glatt halkade omkring på isen och fotade.




När vi klev ned genom Änggårdsbergen var Gabriel på sitt allra bästa humör och sjöng alla sånger från luciatåget på förskolan. Jag fattade inte vilken låt som var vilken, men Johan tolkade. <3

Hoppas på att jag snart har något annat att dokumentera än promenader ... Men rent realistiskt lär det nog dröja!

The 1975 | Frail State of Mind

No comments :

Post a Comment