I lördags var jag som sagt ute på långpromenad i Skatås ...
... med Lisa, David och Marie. Det var så mycket folk ute att man hörde folks röster på avstånd över sjön som ett mjukt muller från en fest; men inte så mycket att det var trångt eller jobbigt. Det gör mig bara glad att fler än vi vill vara utomhus.
Ljuset över Stora Delsjön var magiskt.
Och Lilla Delsjön var inte så ful heller.
Vi hade givetvis excellent fika med oss. Det vill säga, jag misslyckades lite med den varma chokladen (den var inte tillräckligt varm! God, men ljummen, och det var det alldeles för kallt ute för. Bättring nästa gång) men tillsammans fick vi som vanligt till en alldeles utmärkt spontanknytis.
Gullisar alltså.
Förstår att det här är vardagsmat om man bor längre norrut, men för oss sörlänningar är den här synen rena sagovyn, och jag andas in den så mycket jag bara hinner.
Lisa fotade också en massa, mest för att skicka till sin mamma. :)
Det här pudrade mjuka lagret av snö över träden därborta - jag får såna mjukrysningar av det. Här hade det redan börjat skymma lite, men det var bara mysigt.
Jag kom hem nöjd och trött och med laddade glädjebatterier och kalla lår. Och jodå. Jag fattar hur lycklig jag är som har såhär fina vänner. Jag är glad åt det nästan jämt.
John Martyn | Fairy Tale Lullaby
No comments :
Post a Comment