vecka 3

Vecka 3 (nu har terminen börjat så nu mäter jag livet veckonummer igen!) började med en ganska grå morgonpromenad i Trädgårdsföreningen. Jag går oftast dit när jag tycker att jag behöver ta en promenad men inte riktigt orkar med att jag bor mitt i stan. Det är i alla fall en park och en väldigt fin sådan.



Bakom staketet på Trägår'n sover dekorationerna i väntan på sommarens klubbkvällar.


Vet inte vad det här är för växt, men jag fotar den ofta.


Den här inköpslistan på kylskåpet hemma är så fin och gör mig så glad. Vårt språk - ni vet det här egna språket man skapar ihop med någon man har en nära relation med - är ett sådant mischmasch av svenska och engelska nu, och det ser man så tydligt här. Finast är allt det som blivit direktöversatt - som att vi säger I shall go and lie myself istället för I'm going to bed - och som att vi säger household paper, som det står här, istället för kitchen roll. Och att Liam vet vad diska heter men inte diskmedel, så då blir det diska liquid. Jag älskar det.



Och på tal om Sverige fick Liam sitt personnummer den veckan! Jag hade INTE fattat hur svårt det är att bo här utan personnummer eftersom jag ju ... har ett. Det första vi gjorde var att gå och ansöka om ett ID-kort åt Liam och sedan firade vi med semlor. :)


På torsdagen var det pysselkväll på zoom som vanligt. Inte för att vi pysslar så mycket, men ändå. :)


På fredagseftermiddagen regnade det och Anna och jag tog en kort promenad. Medan regnet tilltog kröp vi in under taket längst in på scenen i Trädgårdsföreningen och fikade vilket faktiskt var oväntat ombonat och mysigt (tills man var tvungen att ge sig ut i ovädret och ta sig hem). Den här vanan av att umgås utomhus för att det bara är så man gör nuförtiden, nästan oavsett väder, vilken grej va.


På lördagen visade sig vädret däremot från sin bästa sida och Tove och Lisa och jag var ute och promenerade. Isen låg i drivor runt Delsjön ...


... och vi fotade den bäst vi kunde.



Att gå ut i skogen på med sju sorters kakor? Tyder på EXTREMT vettigt sällskap skulle jag säga.



Färgerna och ljuset över sjön ...


... och så det böljande samtalet som inte hinner ta slut på tre och en halv timme, det är jag så glad och tacksam för.



Hemma.


Och på söndagen hände detta?! Vi hade folk hemma? Och umgicks en hel eftermiddag?! Vi hade inte träffat någon inomhus sedan början av december, så nu tänkte vi ... Nämen nu kan vi nog träffa ett annat hushåll. Så Paul och Marianne kom hit på lunch och sedan spelade vi Dominion hela eftermiddagen och det var så himla härligt.


Och frampå kvällen hämtade de Ella (som varit hos sin mormor) så då fick vi träffa henne också.


Gullgris!


Ändå gosigt när man blir vald av ett barn.

Överlag en fin vecka, med plats för depp och oro (varför går det så bra för Sverigedemokraterna? Vad ska vi göra åt det? Hur kan det fortfarande vara krig och svält i Jemen? Vad ska vi göra åt det?), men också för ljus och kärlek. Det är en himla tur att jag fotar allt det vackra. Ifall jag skulle glömma.