I början av oktober (vad längesen det redan känns! Har allting hänt sedan dess?) var jag på konsert! Alltså på LIVEMUSIK! Ojojoj. Cats and Dinosaurs spelade ett set med sin egen musik och ett set covers som folk hade fått önska i deras kickstarterkampanj vilket jag tyckte var ett toppkoncept. Så fint att höra dem spela Dancing in the Streets och Caravan of Love bland annat. Men det bästa var att det var live. Vilken grej.
Jag var där med finaste Anna.
Efter konserten var hon trött och behövde ge sig hemåt och då gick Tove och Karin och jag ut och drack öl istället: stout till mig, IPA till Karin, amber ale till Tove.
Och när bandet hade roddat klart på Aftonstjärnan fick vi sällskap av Sofia ...
... och Tove ...
... och David. Fin kväll!
En söndag fick jag eftermiddagsfika med Fia, som jag inte träffat sedan före pandemin (för hon flyttade ut till skogen precis innan). Så lyxigt med människor som det bara ger energi att umgås med, kostar ingenting.
En torsdag tog jag bara denna enda bild. Man kan alltid fota fika ju. Och höstmys med levande ljus! Äntligen här!
Åt frukost med Tove och Lisa.
Man kan kramas nu! (Inte så länge till om smittan fortsätter gå upp igen ... Men jag orkar inte tänka på det just nu? Jag orkar inte. Jag tar det när vi kommer dit.)
Och sedan var det dagen före Annas och Henriks bröllop! Jag var förbi festlokalen för att hjälpa till med pynt, men när jag kom dit var allt redan nästan klart.
Själva bröllopet får ni inte se än, det var en så himla fantastisk dag - den kommer ta flera inlägg att gå igenom. :)
Men två dagar senare kom Anna och Henrik över på eftermiddagsfika och vi fick debriefa allting, gå igenom hela dagen och prata om allt fint som hade hänt. Så fint att få smälta alltihop tillsammans med brudparet självt. <3
Och annars har jag mest promenerat. Jättemycket. För mitt i allt det här flyttade vi ju också (men då var jag såklart för upptagen för att fota) och det mesta av oktober ägnades åt att packa upp och försöka komma i ordning. Och promenera. För det är bara så jäkla vackert här hela tiden.
Ja ni ser ju.
Och sedan var jag bjuden på pizzakväll hemma hos Jonas.
Anna-Karin var också med men fastnade inte på bild, det gjorde däremot Lisa och David. Och det var en sådan där fin och mjuk kväll där klockan plötsligt blev midnatt utan att vi riktigt hade märkt det. Jag har inte börjat ta för givet än att man kan umgås inomhus igen. Det känns fortfarande oerhört lyxigt, och jag är så glad åt det.
Eric Whitacre | October
No comments :
Post a Comment