nu har vi bott här i två veckor

Nu har vi bott här i två veckor. Två veckor! Det gick fort. Och jag är så lycklig. Varje gång jag går av spårvagnen på kvällen och går genom bostadsområdet, och alla fönster är varma, ombonade ljusfyrkanter, och ljusslingorna på balkongerna, och att mörkret inte känns hotfullt här som det kunde göra i stan. Varje gång jag öppnar balkongdörren och det luktar starkt av höst och skog utanför. Varje gång jag kliver in i trapphuset och det luktar rent och nytt. Varje gång jag kommer in i hallen hemma hos oss och det luktar - en ännu obestämbar lukt som redan är hemma - det luktar av trägolv och oss, tror jag, av våra saker och våra parfymer och tvättmedel. Varje gång jag vaknar och somnar bredvid Liam i sovrummet där flyttkartongerna står uppradade längs väggarna, i sovrummet där väggarna är vita och rena istället för mörkgrå och slitna, där vi ska inreda snart och göra det varmt och mysigt och vårt.

Varje gång en lampa kommer upp, varje gång vi packar upp en flyttkartong till, varje gång vi hittar ny plats för ett ting - något som i vår gamla lägenhet bara hamnade någonstans på måfå när vi kom dit och sedan fick bli kvar där för att vi inte orkade tänka om. Varje gång jag bär ned något - en resväska, en kartong med julsaker - i källarförrådet och liksom njuter av hur ljust och torrt och fräscht och rymligt det är därnere. Varje gång jag rör mig omkring i köket när vi lagar mat eller tömmer diskmaskinen (varje gång jag ställer ned något i diskmaskinen utan att behöva diska det för hand är jag förresten också lycklig) eller ställer in den nyss handlade maten i kylen.

Varje gång jag drömmer om att bo här med en hund i framtiden, och tänker på hur trevligt det skulle vara att promenera med hunden när man har såhär stora och vackra promenadytor precis utanför. Varje gång jag går ut på promenad och tänker på att jag bara har att vända om och promenera lite till, så är jag hemma vid min egen ytterdörr. Varje gång jag tänker att jag nog inte ska boka in så mycket framöver, för att jag vill ha mer tid att bara vara hemma. Varje gång jag sitter vid mitt skrivbord och jobbar och hör tvättmaskinen puttra inifrån badrummet och Liam pladdra och skämta med sina kollegor inifrån kontoret och känner i hela kroppen hur jag bara trivs här. Varje gång jag tänker på alla tillställningar och kalas vi vill ha här i framtiden, och hur härligt det ska bli att bjuda in till en plats som jag älskar. Varje gång jag fönstershoppar affischer och inredning till vardagsrummet (som just nu mest bara är olika högar med möbler och lådor som vi rör oss runt) och tänker på att det kommer vara en plats där vi ska bo och leva nu, länge.

Då är jag så lycklig.