tapas, plugg och musikal i februari

Just nu är det ... väldigt mycket plugg. Väldigt mycket läsa artiklar till kursen jag läser, och väldigt mycket kandidatuppsats (detta med att läsa en extra kandiat bara för kul - rätt ofta undrar jag hur jag tänkte där egentligen?). Transkriberingen blev äntligen klar igår (det tog bara två veckor längre än jag hade trott ...), så nu är det dags att börja analysera materialet. Så ja, förutom det jag fotat under de senaste knappa två veckorna (och det är inte så mycket), så är det nästan bara plugg hemma framför datorn. Så kommer det förbli tills uppsatsen blir färdig och kursen är över, och just nu känns det helt okej. Det känns bra att ha sjunkit ned i den här perioden, accepterat den här lite lunkande farten på livet som studier hemifrån innebär för mig. Snart, snart får jag äntligen dra igång mina älskade körer igen.

Hur som helst tog jag mig i alla fall utanför dörren några gånger, och det var ju för väl, annars hade jag nog blivit lite tokig. Här till exempel sitter Karin och Carro och jag i pausen på Operan, härligt härligt!


Vi var nämligen och såg Kärlek skonar ingen, den nyskrivna musikal som bygger på Håkan Hellströms låtar. Under tiden fick man inte fota förstås, men efteråt kom bandet och några av solisterna ut i foajén och extragiggade lite. Mysigt!




Det var en fin föreställning överlag. Allra mest tyckte jag om arrangemangen; så svag för poplåtar i symfoniska arr, ju, och de här var välgjorda och härliga och maffiga. Och så tyckte jag om masscenerna, massvis med dans och kostym och sångare på en gång! Men allra mest luftakrobaterna. Nej vet ni förresten? Allra mest tyckte jag om att sitta där och låta intrycken bara skölja över mig, som det bara gör live. Allra mest tyckte jag om att man får gå på föreställningar igen och sitta i rum med hundratals människor samtidigt.



Efteråt gick vi till Bommens för att dissekera föreställningen samt reda ut alla Sofias ex vi kunde komma på, med hjälp av facit hon skickade (själv var hon hemma med Covid, stackaren). Vet inte ens hur vi kom in på det, men roligt var det. :)


Och när Tove blivit klar på Operan (hon jobbar ju som påklädare) kom hon också förbi. Så fint!


En eftermiddag promenerade jag in till stan och kom hem med semlor. Är ju svag för Berzeliis chokladsemla. Chokladmousse är ju väldigt mycket godare än grädde, liksom? What's not to like?



Och så åt jag lunch med de här fina! Marcus och Johanna ska gifta sig i sommar och jag ska fota och det ska bli HUR kul som helst. Vi satt och pratade bröllop hur länge som helst. Märkte hur många tips jag hade som inte egentligen har med foto att göra? Börjar nog ha en hel del bröllopsvana vid det här laget, haha!


Många kvällar hemma blir det, nu när körerna inte har kommit igång och jag inte dansar än. Just den här kvällen var jag hemma själv, och jag göttade ordentligt med äpple, lakritste, tre praliner och Claes Grundstens Sveriges nationalparker. Så gött alltså, jag är så resesugen nu! Och det här är väl det näst bästa då, att sitta hemma och planera rutter och sommaräventyr.


I onsdags var jag och Liam ute och åt med gulliga Anna och Henrik ...


... på Spanska köket där vi inte varit förut men som Anna fått tips om. Och det var vi glada för, för det var så trevligt och gott!


Tapas alltså. Ett oslagbart koncept egentligen, att välja många goda saker är ju roligare än att bara välja en god sak.


Och i torsdags var det pysselkväll som vanligt. Anna-Karin och Lisa pysslade med att sy korsetter till nästa outfit ...


... och Marie och David pysslade med beräkningar på hur man skulle kunna, eventuellt, bygga någon sorts eldstad i medeltidslägret. Och annars fikade vi mest som vanligt. :)

Yola | Diamond Studded Shoes

en liten försiktig föraning om våren

Nej, någon vår var det verkligen inte som kom förra måndagen. Så dum blir jag minsann inte att jag tror att våren är här, eller ens i närheten. Nu ska det vara grått och beige i minst sex veckor till. Så är det bara. Men! Det som hände förra måndagen var att jag fick sitta och äta lunch utomhus, i lä, på en skogsslänt, vid en sjö som kluckade behagligt, och jag kunde lägga av mig jackan och sitta i bara tjocktröja och blunda och le mot solen. Och det är minsann nåt att glädjas åt när man kan. Så när jag säger "föraning" menar jag kanske mer påminnelse? En påminnelse om att våren alls finns och ska hända sen.

Men i alla fall! Jag var ute med Tove och Lisa såklart, så här kommer lite blandade skogsbilder:



Vi gick runt Stora Delsjön och det var så ljust, så ljust! Stannade för att dricka vatten efter den där hiskeliga trappan i början, och för att beundra utsikten.






Naturen ändå. Så fin, på nära håll som på långt håll. Kanske ska öva lite mer på naturfoto? Kul ju.


Vi stannade efter myren där vi som sagt hittade en plats helt i lä, där jag aldrig suttit förut.



Glömde fota medan vi fikade men tog kort på de här fina när vi packade ihop oss för att gå vidare. <3





Jag ska försöka se till att jag själv är med på bild lite då och då också. Tove och Lisa är alltid så eleganta och själv ser jag ut som en liten tomte. En glad tomte!


Och sedan gick jag hem, med laddade batterier och någotsånär redo att sätta igång med veckan.

Janet Jackson | Love Will Never Do (Without You)

snö, pizza och en ny liten människa

Häromveckan - ja nästan två veckor sen precis nu - föll det lite snö igen och jag gick på promenad med Mattias. Och hans lilla son! Precis fyra veckor gammal då.


Vi började i Majorna och jag var tvungen att ta kort på den här skylten


och gick vidare till Slottsskogen.



Solen strålade så att jag brände mig om kinderna! Haha, så dumt, men jag hade inte en tanke på det här med solen som reflekteras i vida snötäcken ...


Jag var så glad åt det fina sällskapet och en massa kvalitetstid ihop. Och lilleman bara sov och var söt. Ser fram emot att lära känna den lilla människan mer sedan. Jag kom att tänka på på hur länge Mattias och jag har känt varandra, och det är åtta år. ÅTTA år sedan jag började med hela blueslivet och allt det här? Hur fort gick inte det?


På tal om blueslivet åkte jag upp till Forum sen för att intervjua en dansare till min kandidatuppsats. Så skönt att vara där på eftermiddagen, när det är tomt och lugnt och luftigt. Och på tal om år som går, har jag i år varit i den här lokalen och dansat, från och till i alla fall, i arton år. HALLÅ VA


På kvällen var jag tvungen att gå vid Sankt Sigrids plan och promenera de två hållplatserna hem längs bäcken.



Det är för fint med snö helt enkelt.


Två dagar senare var det fredag och Liam och jag promenerade bort till Oizo ...


... där vi båda två beställde veckans vita med ricotta, mozzarella, fänkål, kapris, örtdressing och citron. Så gott.


Kvällens och livets date. <3

Sarah Kirkland Snider | Nausicaa

lördagsutflykt med fjällfoto

Förra lördagen, för precis en vecka sedan, var Lisa och Alexander och jag på en så mysig utflykt. Det var en ganska trist februarilördag, gråmulet och lite allmänt hängigt; perfekt väder för konstmuseum!


Vi åkte till Abecita Popkonst och Foto i Borås. Framför allt för att jag hade sett att de just nu har en Claes Grundsten-utställning. Alltsååå! Claes Grundsten är en av Sveriges mest kända naturfotografer och framför allt har han fotat mycket fjäll och andra berg, så för en fotointresserad fjällgalning som jag är det ju omöjligt att inte känna till honom.


Blev så inspirerad till att fota mer natur. Blev så sugen på nästa fjällresa. Jag är ju noll äventyrlig och har alls ingen lust att sitta i fem timmar och vänta på den perfekta bilden som Claes Grundsten gör. Så det är ju tur att jag inte är professionell naturfotograf till yrket och bara fotar fjäll som jag ändå råkar gå förbi. Det passar mig utmärkt, det gör mig lycklig, och nu längtar jag rejält till nästa gång. Men åh vad härligt att gå där med Lisa och Alexander och titta på allt och småprata om bilderna och vad vi tyckte mest om och varför! Jag lär känna mig själv lite bättre, hela tiden.


Sedan tog vi paus för fika


och sedan tittade vi på de andra utställningarna


bland annat det här lilla rummet om Abecitas historia - det var ju korsettfabrik där i huset förut.




Kolla bara!


Och den här originaldörren va.


Sedan tittade vi vidare, bland annat på den här utställningen av Alison Jackson: Fake Truth. Oerhört kul och tänkvärt. Rekommenderas!


Sedan dreglade jag lite över fotoböcker ...


... och sedan kurrade det i magarna, så då åkte vi till Bruket i Wiared för en sen lunch.


Gulligt va?


Också gulliga!


Det var ett allmänt fint ställe, men så märkligt att exakt all inredning gick i beige, grått och brunt. Jag fattar att det finns folk som har den smaken, men ... allt? Det blev lite trist. Och kändes otidsenligt till ett hus som var så välbevarat utanpå, att vara så urblåst och historielöst inuti.


I alla fall! Mysigt var det och maten var god, så vi var glada ändå!

Och när jag kom hem var det så gött att känna att jag hade laddade batterier. Tänk att jag glömmer att det finns konstmuséer? Måste bli bättre på att själv inse när jag behöver fylla på med inspiration. Det finns ju hela hus fulla, bara att hämta.

the Weeknd feat. Daft Punk | I Feel It Coming