Bilder från dagens basgruppssamtal.
Jag har funderat över min brist på stress och oro i det här projektet. Och kommit fram till en teori: Jag tror att jag känner så för att jag inte bryr mig om resultatet. Jag gör faktiskt inte det! Jag är inne i en så spännande process nu att jag inte vill bry mig om resultatet. Sa inte en av handledarna det på någon av våra första träffar, att om man är alldeles för bestämd över vad målet är så blir vägen alltför rak? Eller något i den stilen. Precis så känner jag nu. Jag struntar i resultatet! Jag vill bara gräva och gegga och leta och joxa och bygga och fixa och skapa.
Jag tänker mycket på eleverna på gymnasiet där jag har min VFU och jag tänker på vem jag var när jag gick på gymnasiet. De är så himla, himla fina, eleverna. Och jag tänker på en uppgift vi fick någon gång i början av musikhögskolan: På tio minuter skulle vi redovisa vår musikaliska bakgrund, med musikexempel. Är det inte alltid det man gör, tänker jag, i sina projekt och processer, i sina relationer och funderingar, misslyckanden och nya försök: berättar sin bakgrund. Är det inte den som är ens framtid också? Mina framtidsdrömmar kommer väl ur min bakgrund? Min identitet?
No comments :
Post a Comment