Jag stressar över körerna och förbannar min oförmåga att tacka nej till roliga projekt. I början av terminen är det stört omöjligt att komma ihåg hur mycket arbete som väntar; hur mycket övning och vånda det krävs, hur trött jag kommer vara när jag kommer hem om kvällarna. Allt det där försvinner i den virvelvind av inspiration och glädje som är början av en termin. Och nu, i slutet av oktober, med några ynka veckor fram tills konsert i tre av mina fyra körer; nu håller jag bara alldeles precis näsan över vattnet.
Sen går man ut och äter med de fina människorna i musikhögskolans kammarkör. Äter och skrattar, man hör knappt vad som sägs men det är trevligt, vi har trevligt, jag får lite ny energi, lite ny kraft och orkar nog hålla upp huvudet ovanför vattenytan en stund till.
No comments :
Post a Comment