fem år i juni

För ett år sedan


Rev vi ned massor med lager hemska strukturtapeter i Johans sovrum för att försöka måla om.


Spelade bob hund på Liseberg.


Sommarjobbade jag med underbara kollegor.


För två år sedan


Tillbringade jag en god helg med min bönegrupp från SVF-tiden.


Firade jag midsommar med kollektivet fullt av trevliga människor.


Var Viktor och jag på Liseberg en dag med åkpass och hela baletten och hade så sjukt roligt.


För tre år sedan


Var vi i Rom på en grym körresa med kammarkören.


Vickade jag på popkollo i Hultsfred och träffade Ella för första gången på alldeles för länge.


Läste jag en sommarkurs på Högskolan för fotografi och blev alldeles proppfull med tekniska begrepp och nya inspirationer.


För fyra år sedan


Hade lindy hop-föreningen som jag är med i, WCJ, uppvisning, och Kristians och mina duktiga elever var med. Man var så stolt alltså!


Picknickade vi i Botaniska trädgården.


Åkte Johan och jag till landet i Småland en vecka och hade semester.


För fem år sedan


Hade vi också lindy hop-uppvisning, men den här gången koreograferade jag inte utan var själv med och dansade.


Var det ljust och ljuvligt i min lägenhet.


Åkte jag till landet med mina föräldrar över midsommar.


Och nu då? Ja. Jag samlar in de här fina junistunderna för påminna mig om att de också händer. För att jag börjar känna av den: sommarångesten. Jag vet inte varför, men jag har så svårt för sommaren. Allt blir lite motigare än annars, lite tråkigare, svårare och ledsammare. Och oron, framförallt oron, jag börjar oroa mig för allt, helt irrelevanta saker i de flesta fall.

De flesta somrar för mig är en enda lång väntan på min älskade höst. Jag vet inte än vad den här sommaren kommer bli. Men händer det något roligt tänker jag vara där och ta vara på det, det är ett som är säkert. Hur mycket man nu orkar göra, när man ska gå upp klockan kvart över fem på morgnarna för att hinna till sitt sommarjobb ... Det blir i alla fall nya erfarenheter den här sommaren, något annat kan man inte säga!

***

Collecting summer memories from the past five years to remind me that lovely things happen in the summer, too. I need it to calm myself down, because I feel it coming: my usual summer anxiety. I don't know what it is or what it comes from but I imagine it's what winter blues feels like for people who get that. Everything gets a little more difficult and it's easier to worry about everything. I'll do my best to enjoy the fun things that will for sure happen this summer as well. When I'm not busy getting up at 5:15 AM in the morning to get to my summer job. I'll gain some new experiences this summer, at least that's for sure!

Aaron Copland | Appalachian Spring